Månad: januari 2024

Ni som känner mig vet att jag gillar att fira olika saker, framförallt sådant som handlar om mat och fika. Många maträtter och bakverk har sin egen dag och de mest kända är nog fettisdagen, våffeldagen och kanelbullens dag. Min favorit dag är dock 7 november då det är Kladdkakans dag.

Jag följer https://temadagar.se/kalender/ där det finns över 800 olika saker att fira och minnas under året! Det finns också temadagar som är allvarliga, då man vill uppmärksamma ett problem eller något hemskt som har hänt för länge sedan.

Givetvis firar jag inte allt temadagar som finns, har till exempel aldrig firat krama en bibliotekarie dagen eller Surströmmingens dag. Däremot råkade jag ett år läsa fel och firade världsnjutardagen då det i själva verket var världsnjurdagen.

Jag kan som sagt räkna upp massa saker som jag vill fira lite speciellt och nästan varje dag finns det något att fira. Men ändå har jag en känsla av att det är livet i allmänhet jag vill fira.

Ibland blir jag påmind om och ibland behöver jag påminna mig själv om själva livet faktiskt är värt att fira. Att man inte bara ska fira enstaka händelser. Man kan fira att man har ett liv att leva och att varje ny dag kan få läggas i minnes banken.

Det finns alltid något att vara tacksam över. Det spelar ingen roll vilken skitdag man haft, hur mycket problem man har i livet. Vad man varit med om eller hur ledsen och sorgsen man känner sig. Jag tror alltid att det finns något, hur litet det än är, som får en att le eller känna tacksamhet. Det kan vara precis vad som helst.

/ Urban

Ps. Idag är det temadagens dag Ds.

Jag tänker att det finns två sorters ensamhet. Den ena handlar om den där jobbiga känslan av att känna sig ensam, övergiven och exkluderad. Den andra handlar om en självvald ensamhet som man också skulle kunna kalla självsamhet.

Vet inte vem som myntade begreppet självsamhet, men jag gillar det ordet och tänker att det till stor del handlar om att trivas i sitt eget sällskap.

Idag är det världsdagen för introverta och delvis har jag nog en lite introvert personlighet som gillar att bli försjunken i mig själv för att grubbla och fundera.

Nu kanske du tycker att det låter som att jag är en osocial person. Men så är verkligen inte fallet. Jag tycker om att umgås med familj och vänner och i mitt yrke som barnskötare umgås jag ständigt med människor. Men jag behöver också tid bara för mig själv. Tid där jag inte behöver ta hänsyn till andra människors behov, önskningar och viljor.

Tyvärr har egentid fått ett lite dåligt rykte och många tolkar det som egoistiskt att tänka på sig själv. Men jag måste emellanåt få vara osocial för att kunna vara social. Ni vet den där klassiska säkerhets instruktionen på flyg där de ber oss att först trä syrgasmasken på oss själva innan vi hjälper någon annan, vi behöver först ta hand om oss själv innan vi kan hjälpa andra.

Och kanske är det precis som med den sociala kompetensen att man måste träna på att vara för sig själv!

Jag tror det är jätte viktigt att umgås med sig själv, för om man inte gör det är det lätt hänt att man kör över sig själv eller tappar bort sig själv nånstans på vägen. Visst vi känner oss själva till en viss gräns, men eftersom vi hela tiden växer och omständigheterna förändras så märker vi inte alltid vilka vi håller på att förändras till. Och vad som egentligen är viktigt för oss nu som inte har varit det förut.

/ Urban

Skäms inte för att du är människa, var stolt!Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Tomas Tranströmer

Precis som Tomas Tranströmer så fint skriver, öppnas det alltid upp något nytt så snart jag tror att jag klurat ut vem jag är och hur livet ska levas. Det är som att den inre upptäcktsfärden aldrig tar slut, vilket kan vara både stimulerande och utmanande. Nya intressen, tankar och funderingar, ändrade uppfattningar och så utvecklar och byter man ståndpunkter osv…

Många av oss tänker nog ibland att vi bara ska pricka av nästa grej och nästa grej och nästa tills vi liksom är färdiga och kan börja leva. För det är väl då livet börjar? När allt på måste-listan och borde-listan blivit avprickat.

Nej, livet är inte en lång förberedelse för någonting annat. Vi kommer aldrig att kunna stryka det där sista på listan, för vi blir aldrig färdiga och det är som det skall.

Visst, det kan låta jobbigt att aldrig bli färdig, man vill ju så gärna nå i mål, men egentligen är det ju en glädje att man aldrig blir klar. Tänk om man skulle vakna en morgon och allt var färdigt. Vad återstår då?

Visst vore det tråkigt att vakna en morgon utan nyfikenhet och utmaningar. Om allt vore klart, tydligt och fullbordat. Och vad betyder det egentligen att vara färdig? Skulle man kunna säga att färdig är bara den som är död!?

/ Urban