Att ha jobbiga tankar är en del av livet, och jag tror att vi alla mer eller mindre brottas med tankar i vårt inre som vi varken vill ha eller kännas vid. Och det gäller att inte ge dem för stort inflytande.
Alla har vi nog nångång haft problem eller upplevt något jobbigt som skapat tankar som känns oönskade och att tänka dessa tankar eller försöka ändra eller fly ifrån dem tar på våra krafter. Och vi blir varken lyckligare eller friare av att försöka förtränga och fly bort från de jobbiga tankarna.
När något jobbigt hänt är det helt naturligt att vi på något sätt bearbetar det i vårt inre. Vår hjärna kan liksom inte bara stänga av och låtsas som att ingenting hänt. Varken du eller jag kan styra vilka tankar vi tänker men jag tror att vi kan styra hur de påverkar oss. En del kanske tycker att det bästa man kan göra är att distrahera hjärnan så att den inte har tid att ägna sig åt grubblerier och oönskade tankar. Men när vi kämpar emot och inte vill ha vissa tankar är det som att vi vattnar och gödslar ogräset för att det ska försvinna. På något märkligt sätt är det så att tankarna ofta blir större när vi försöker hålla dem ifrån oss.
Jag tror att vi stället måste acceptera eller kanske snarare notera och konstatera det vi tänker för att på så sätt komma ur den onda spiral som de jobbiga och oönskade tankarna ofta leder till. Ett annat sätt att stå ut med de oönskade tankarna som plågar en är att skapa distans till dem. Att se att en tanke bara är just en tanke, hur hemska de än är och den behöver inte heller vara sanningen, vad tanken än försöker hävda!
Men ibland måste man ta sig tid och bearbeta de oönskade tankarna under ordnade former. Till exempel kan man bestämma sig för att under en kvart, en halvtimme eller timma sitta och grubbla och älta det jobbiga för att sedan släppa det för stunden. Genom att göra så låter man inte de oönskade tankarna ha makten över oss.
Och ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänkte alls…
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 