Kanske är det så att Gud bestämt sig för att inte behöva höja rösten?

Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där. En stark storm som klöv berget och krossade klipporna gick före Herren. Men herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: Varför är du här Elia?

Första Kungaboken 19:11-13

Måste erkänna att jag har lite svårt för denna berättelse, på något sätt är det som att den begränsar och förminskar Gud. Och hur är det egentligen? Talar Gud med hög stämma eller viskar han bara i ett stilla sus?

När allt oljud var över hörde Elia ett stilla sus och Gud talade till honom, ett sätt som nog var olikt det Elia kände till sedan tidigare. Han var nog van vid att Gud gjorde högljudda och mäktiga manifestationer. Han hade ju utmanat Baals profeter i en kamp om vems Gud som kunde tända offerbålet först.

Självklart kan Gud uppenbara sig, visa sin närvaro och tala på många olika sätt. Men i en tid som vår, med ständigt brus omkring oss så tror jag att Gud föredrar att tala genom det stilla suset.

Kanske är det så att Gud bestämt sig för att han inte ska behöva höja rösten!? Men vi lyssnar efter en storm, en häftig och mäktig känsloupplevelse.

Gud försöker inte överrösta oljuden genom att skrika i vårt öra och den tysta viskningen hör nog bara den som själv blivit tyst och stilla. Den stressade och jäktade märker den inte, och om vi ständigt omges av bruset finns det en risk att vi inte hör Gud tala.

Bli stilla och besinna att jag är Gud

Psaltaren 46:11

Jag tänker att tystnaden är viktig för att kunna växa i sin relation till Gud. Att på något sätt minska på de yttre intrycken för att istället lyssna inåt. Och när vi kämpar och inte riktigt vet vad och hur vi ska be så suckar anden i bön för oss.

I tystnaden väljer man bort ljud och ord även de egna. Istället tillåter man sig att bara vara. I Guds tystnad tillåter vi Gud att tala och vi tillåter oss själva att möta delar av oss själva som vi annars pratar ihjäl eller pratar bort.

Sussie Kårlin

Vi vet inte vad vi bör be om, men anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad anden menar.

Romarbrevet 8:26-27

/ Urban