Man är ju bara människa?!

”Man är ju bara människa” är en fras man ofta hör folk säga, när något har gått på tok. Men är det inte ett märkligt uttryck? Bara människa? Vad skulle man annars vara?

Och vadå bara? Det är inte minsann inte bara att vara. Det är ju faktiskt inte helt enkelt att vara människa och det enda man med säkerhet vet om livet är att man föds, lever och dör.

Människan är inte perfekt och jag tänker att det är en central innebörd i detta att vara människa. Alla gör vi misstag och dåliga val, men det behöver ju inte betyda att man är en dålig människa, det betyder bara att man är mänsklig.

Ibland kan jag dock tycka att frasen ”man är ju bara människa” används lite nonchalant, som en dålig ursäkt för att slippa ta ansvar. Visst, alla har vi våra fel och brister men har man inte ansvar för sina handlingar? Kan man verkligen skylla sitt agerande på sin uppväxt, på sin bakgrund, på omständigheterna, på grupptillhörigheten osv?…

Att vara människa det innebär inte bara massa rättigheter utan också skyldigheter. Och jag tänker att den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar.

Att ta ansvar, det är att titta på sina val och handlingar och förstå och acceptera att dessa får konsekvenser.

De allra flesta människorna vill nog vara en så bra version av sig själva som möjligt, och enda sättet att bli det är nog att erkänna och att jobba med sina brister och fel. En del människor uttrycker dock att de är på ett visst sätt och att det inte går att förändra, genom att till exempel säga ”sån är jag” eller ”så funkar jag”

Jag har som sagt lite svårt för frasen ”man är ju bara människa”. Samtidigt finns det något befriande och trösterikt i de orden. Om man bara  är människa så behöver man ju faktiskt inte bära hela världen på sina axlar.

/ Urban