Brottningskampen med Gud

Allas våra liv ser olika ut men jag är ganska säker på att det inte finns några enkla liv. Varje skede av livet för med sig nya utmaningar. Utmaningar som vi inte alltid är rustade för att möta och jag tänker att man kan få kämpa med sin tro utifrån många olika perspektiv.

Det kan vara en intellektuell kamp. Kan jag verkligen tro på en Gud som delar på hav och att Jesus gick på vatten? Kan jag verkligen tro på jungfru födseln och att Jesus uppstod på tredje dagen?

Det kan vara en existentiell och emotionell kamp. Om Gud finns, varför skulle han bry sig om lilla mig? Visst, jag känner till förlåtelsen och nåden, men gäller den verkligen mig? Kan Gud verkligen förlåta mig, jag som knappt kan förlåta mig själv.

Det kan vara teodicéproblemet. Om Gud både är allsmäktig och fullständigt god, varför finns det då så mycket ondska och lidande i världen? Kan jag verkligen tro på en kärleksfull och allsmäktig Gud, när han låter mig drabbas av så mycket elände.

Det kan vara en principiell kamp. Är frälsningen verkligen rättvis? Människor i olika delar av världen har ju så olika förutsättningar att kunna komma till tro på!

Det kan vara en etisk kamp. Om Gud är god varför görs det så mycket ont i hans namn?

Det kan vara en praktisk vardagskamp. Jag vill så gärna leva ett kristet liv i vardagen, men det är så svårt att omsätta tron i praktik. Det är så svårt att veta vad som är Guds vilja och dessutom är det inte helt lätt att läsa bibeln. Och när jag ska be så somnar jag ofta. Det känns som att min tro inte riktigt räcker till, så är jag verkligen värd att kallas kristen?

För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa

Romarbrevet 8:28

Visst det låter ju bra, men ska jag vara ärlig så löser ju inte den kristna tron alla ens problem och inte gör tron livet lätt att leva. Snarare kanske det är så att tron gör livet mer komplicerat där det ska vara det.

Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina två hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig” sa mannen ”dagen gryr!”. Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignat mig”. Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” ”Jakob” svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat”. Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn?” Han svarade ”Varför frågor du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty” sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.

Första Moseboken 32:22-31

Vem är då denne Jakob?.

• Han är son till Isak och Rebecka, och barnbarn till Abraham
• Han har en tvilling vid namn Esau och när de föddes höll han ett fast grepp om Esaus fot
• Han hade lurat och bedragit. Han köpte förstfödslorätten av sin bror och lurade till sig sin bror Esaus välsignelse genom att bedra sin blinde far. Vilket innebar att han fick fly!
• I en dröm såg han en stege gå upp till himmelen och på den såg han Guds änglar gå upp och ner
• Han trodde att han gifte sig med Rakel men när han vaknade upp efter bröllopsnatten insåg han att det var hennes syster Lea han gift sig med. Så han fick arbeta ytterligare sju år hos Laban för att få gifta sig med henne också!
• Han överlistade sin svärfar och blev rik, och tvingades återigen fly. Och nu var han på väg för att möta sin tvillingbror Esau efter alla dessa år.   

I rubriken står det att Jakob brottas med en okänd, och i texten står det att en man brottades med honom till dagen grydde. Jakob är fylld av mängder av känslor: rädsla, oro och ånger och under natten brottas han så som många av oss gör timmarna innan gryningen när något oroar vår själ.

Han brottas nästan en hel natt utan att riktigt veta vem det är han brottas med. Är det hans far Isak, som han tidigare lurat av välsignelsen ifrån? Är det Esau som han brottades med redan i mammas mage, och som han nu är på väg till? Eller är det farfar Abraham, och förbundet med Gud? Eller är det någon annan?

Ibland kan det vara svårt att identifiera vad det är man brottas med? Är det livet, livspusslet? Är det familjen, vännerna eller arbetet? Är det sig själv eller är det det förflutna som man inte riktigt kan släppa? På något sätt tror jag att alla dessa brottningsmatcher bottnar i den stora brottningskampen. Brottningskampen med Gud.

När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig” sa mannen ”dagen gryr!”. Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignat mig”.

Gud märker att han inte kan besegra Jakob, så då ger han honom ett slag på höftbenet så att höften går ur led. Och när höften går ur led kan Jakob inte längre stå på egna ben, så han blir liksom hängande om halsen på den som han hela tiden försökt att göra sig fri ifrån.

Efter att ha brottats nästan en hel natt med en okänd så inser Jakob vem det är han brottas med. Det är inte längre en fiende så han gör allt han kan för att klamra sig fast vid honom.

Har funderat en del på varför Gud säger ”släpp mig, dagen gryr”. Vill han bli av med Jakob? Vill han inte ha Jakob hängandes runt halsen när det blir ljust? Eller använder Gud omvänd psykologi? Kanske är det så att Gud säger ”släpp mig, dagen gryr” för att verkligen kolla om Jakob vill hålla sig kvar vid honom. Om Jakob verkligen vill följa honom, ungefär som den där gången då Jesus upprepar frågan ”Älskar du mig?” till Petrus

Gud brottas inte med oss för att förbli den okände, nej han brottas med oss för att bli avslöjad. Han går i närkamp med dig och mig för att få oss att säga: ”jag släpper dig inte förrän du välsignar mig”.

Jakob släpper honom inte för då hade allt gått om intet. Han vinner brottningskampen då han inte längre försöker ta sig loss utan istället hängandes om halsen på Gud utbrister: – Jag släpper dig inte förrän du välsignat mig!

Gud besegras men samtidigt vinner han! När du vägrar att släppa taget om honom, så vinner han dig!

Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat

Varför frågar Gud: Vad är ditt namn? Jo, för att Jakob ska erkänna vem han är. Han är bedragaren, den som luras. När han säger sitt namn blir han påmind om allt dumt han gjort i livet och Gud vill att vi ska erkänna våra synder inför honom.

När dagen gryr så är Jakob förändrad, Gud ger honom ett nytt namn: Israel. Som betyder ”den som kämpat med Gud”. Han har kommit närmre sitt ursprung, han går från att vara det flyende barnet till att bli den ansvarsfulla vuxne, nu redo att axla sitt ansvar som släktens patriark efter Abraham och Isak.

Att Jakob går haltande därifrån, visar att ingen kommer opåverkad ut ur en brottning med Gud, alla blir vi märkta. Och vägen framåt är alltid vägen igenom, att stanna kvar i kampen.

Jag är sportintresserad men har nog aldrig sett en brottningsmatch varken live eller på tv, men jag tänker att det är intressant att det är just brottning som sker mellan Gud och Jakob. Tänker att det finns en poäng med det. För det första är brottning en av de äldsta formerna av tävling och kraftmätning som finns och i de flesta kulturer finns det någon form av brottning. Man skulle alltså kunna säga att den kamp som Jakob och Gud genomgår är fullt normal, alla får vi brottas!

Hade det varit en boxningsmatch mellan Jakob och Gud så hade Jakob antingen kunnat slå tillbaka så hårt han bara orkade eller vänt sig om och sprungit därifrån. Men nu var det alltså brottning och då hade han liksom inget val. Man måste brottas antingen man vill komma loss eller vinna! Flyr man så har man ingen möjlighet att vinna, och hade Jakob släppt taget om Gud så hade han ju inte blivit välsignad.

I början av texten står det att Jakob blev ensam kvar och så är det nog för oss alla när vi gör upp med våra liv. Vi kommer alltid till en punkt när allt skalas av och vi står ensamma kvar. Och kanske är det först då en förändring kan ske. Men Jakob är ändå inte ensam i sin ensamhet, en man är där med honom. En man som är mer än människa, en Gud som alltid är med, även om vi inte alltid tror det. I vår egen uppgörelse med Gud så blir vi ensamma inför honom. Ingen av våra medmänniskor kan hjälpa oss eller svara för oss. För tron den är personlig.

Jag tänker att en tro som aldrig är kämpande lätt blir en ytlig tro, för den går liksom aldrig på djupet och får rötter. Och det är ju först när tron genomgått en kamp som vi kan se att den håller. Vi kan kämpa mot Gud såsom Jakob gjorde, men vi klarar oss inte utan honom. Och utan kampen och brottningen så inser vi inte vårt behov av honom.

Vi människor kommer aldrig att kunna leva såsom Gud vill att vi ska leva här på jorden. Kvalitén på vår tro blir aldrig så bra att vi kommer förbi kampen och brottningen med Gud. 

Att tro är en ständig kamp där Gud dag efter dag söker sig in i vår verklighet, ibland så samtycker vi, men aldrig till fullo, och ibland så gör vi allt för att nonchalera honom. Tron förblir därför en kamp både med och mot honom!

För att vi verkligen ska kunna närma oss mysteriet med tron, så måste vi våga dela våra personliga upplevelser och tankar med varandra. Både de ljusa och de mörka. Jakob han fick ett slag på höften och gick haltande därifrån, han vågade visa att han haft sin kamp, sin brottning med Gud. Men vi vill ofta vara så politisk korrekta och skaka av oss minnena från vår brottning, det hör liksom till vår kultur, vilket innebär att vi i kyrkan ofta har en tendens att enbart tala om andliga framgångar och inte om nederlag, vilket får de som brottas med sin tro att må ännu sämre. Men utsidan och insidan måste ju gå ihop! Vi har ju alla våra brottningar med Gud så det bästa vore att vi var generösa och visade kampen för varandra.

Emily Dickinson, som räknas som en av de mest betydande lyrikerna i Amerika, lär ha sagt att: ”vi både tror och inte tror hundra gånger i timmen och det håller tron vaken”. Min önskan är att du likt Jakob ska hålla tron vaken, fortsätta att klamra dig fast runt halsen på Gud och inte släppa taget! Och om du inte kastat dig runt halsen på Gud, gör det!

Du kanske funderar på hur Jakobs liv fortsatte efter denna brottningskamp med Gud, ja vad ska man säga, inte var det ett enkelt liv i alla fall. Ni minns väl hur hans son Josef blev såld till Egypten av sina bröder, men det är en annan story!

/ Urban