Jag tänker att det finns en viktig förmåga som vi tyvärr sällan talar om, förmågan att vänta. Somliga är bra på det, andra urusla och jag skulle nog vilja påstå att jag är både och. Eller kanske nånstans där mittemellan?
Till vardags arbetar jag på förskola och märker tydligt att barn blir otåligare och otåligare över att behöva vänta. Visst, att vänta på sin tur är inte alltid så lätt men det är en viktig egenskap och något som man måste träna och lära sig. Och det är ju faktiskt nyttigt att ha lite tråkigt emellanåt.
Å andra sidan kan man ju fundera på hur mycket vi vuxna väntar numera? Vår väntan fylls allt oftare av ett ivrigt scrollande på mobilen. Om väntan uppstår måste vi ju fylla den tiden med något, att bara vänta är inte alternativ. Faktum är ju att det är sällan man ser en person som bara står och är.
Att vänta är nog inte vår starkaste sida, man vill ju ha omedelbar tillfredsställelse! Men är det verkligen önskvärt?
Kanske går det att öva upp förmågan att vänta genom att inte ta upp mobilen ur fickan, eller distrahera sig med något annat. Och väntan behöver inte bli passiv och likgiltig utan kan snarare handla om vila och eftertänksamhet. Ett slags viktigt andningshål som kan förbereda oss för det som komma skall.
Tror att vi skulle må bra av att tillåta oss att vänta mer och inte leva liv där vi behöver omedelbar tillfredsställelse.
Snöflingor i februari brukar jag se som en lycklig påminnelse om att fjärilarna ska dansa över sommarängen, men när de faller i sena mars eller april börjar de bli störande små bråkmakare. Faller de i maj är avgrunden nära. Jag tror att det är den stora tryggheten som då hotas: Årstiderna. Ju äldre jag blir, desto mer betyder årstidernas gång. Och faktiskt, ju äldre mänskligheten blir på denna jord, desto mer betydelsefull blir årstidsväxlingen.
Göran Greider
Årets första månad ligger bakom oss och många lever nog i en väntan som har med årstider att göra. Man hoppas och längtar att vintern snart ska övergå till vår, och fastän vi vet att vi har en lång tid med kyla, slask, mer snö, tö och regn framför oss blir inte längtan och väntan mindre påtaglig.
Tänker att årstiderna kan fungera som bilder för våra liv. Nu är det vinter, men snart är det vår. Sedan kommer sommaren, hösten och sedan kommer vintern igen… Det enda vi inte kan köpa, påverka och eller få snabbare är årstiderna. Det spelar liksom ingen roll hur mycket vi än längtar efter sommaren, den kommer inte fortare för det. Det enda vi kan göra är att vänta och kanske kan årstiderna få oss att inse värdet i att vänta och längta.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 