De tre första söndagarna under fastan är det kampen som står i fokus, med rubriker som prövningens stund, den kämpande tron och igår handlade kyrkoårets texter om kampen mot ondskan.
Kampen mot ondskan är ett återkommande tema i sagans och filmens värld, och jag tror att dessa berättelser attraherar oss eftersom de åskådliggör och på något sätt personifierar ondskan. De delar liksom in oss i ett vi och ett dem. Det är ju inte så ofta som man väljer att ställa sig på de ondas sida i kampen mellan gott och ont, och visst är det fint när de goda mot alla odds vinner över de onda!
Men är det verkligen så enkelt?
Nej jag tror inte det, när vi kommer till det verkliga och mänskliga livet är det sällan som detta med ondska är så enkelt.
När vi ser de grymma tv-bilderna på det som händer i världen är det lätt hänt att tänka att ondskan och de onda är samma sak. Att ondskan enbart skulle vara enskilda personer, regimer eller grupper och att kampen mot ondskan bara handlar om att bekämpa just dessa. Och när vi tänker så blir vi i vår tur de goda som har rätten på vår sida, men vi har faktiskt också del i världens ondska.
I själva verket pågår kampen mot ondskan lika mycket inom oss själva. Att vara människa är ju att leva i en värld där både det goda och onda finns, även inom oss själva.
En äldre indian kallade till sig sitt barnbarn och sa: inuti mig finns det två vargar. En varg är elak och ond, den andra är vänlig och god. De två vargarna befinner sig ständigt i strid med varandra. Barnet tittade då upp på den gamle mannen och frågade: Vilken varg vinner? Indianen var tyst ett tag och svarade sedan: Den som jag matar.
Okänd
I den dagliga kampen kanske vi vinner en strid idag, men imorgon kommer det en annan och i övermorgon ytterligare en annan…
Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Romarbrevet 1:19
…Och jag kan så väl känna igen mig i Paulus att man som människa har så nära till att göra det onda som man inte vill. Vi behöver erkänna och kännas vid vår egen dubbelhet och tala sant om oss själva.
Linjen mellan ont och gott går inte mellan människor, utan rakt igenom varje människas hjärta.
Alexander Solsjenitsyn
Vi måste var och en ta vårt ansvar i kampen och först och främst se till att ondskan inte kommer fram genom oss själva. Vi behöver helt enkelt arbeta med oss själva så att vårt inre präglas av kärlek och förlåtelse, både mot oss själva och mot våra medmänniskor. Men vi klarar inte detta på egen hand utan vi behöver Guds hjälp.
En av bibelns kändaste texter handlar om Davids kamp mot Goliat. Den lilla herde pojkens kamp mot den till synes oövervinneliga jätten.
När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker.Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar? frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. Kom hit, ropade han, så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur. David svarade: Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn (…) När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. Så besegrade David filistén med slunga och sten.
Första Samuelsbokem 17:42-45, 48-50
David, han förstod att han aldrig skulle kunna besegra Goliat utan Guds hjälp och jag tänker att vi kan ha honom som föredöme. Tror nämligen att vi med Guds hjälp kan besegra vår Goliat, dvs det onda som finns inom oss.
Herre hjälp mig att mätta den vänliga och goda vargen.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 