Livet har sina långfredagar

Vid sätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani? (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod där hörde det och sade: Han ropar på Elia. En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom. Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade.

Matteusevangeliet 27:45-51

Idag är det långfredag och vi påminns om livets villkor och dödens. Vi möter Jesus i hans allra svåraste stund, då han uppspikad på ett kors ropar ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Ord som fått betyda oerhört mycket för mig, både personligen och som medmänniska.

Livet har sina långfredagar, de tunga och smärtsamma dagarna. De är inget vi längtar efter men alla har ju sin andel av dessa, somliga fler än andra. Men det är en tröst att veta att om Jesus upplevt detta lidande på korset så är han aldrig långt ifrån oss, oavsett vad vi upplever i livet. Och på något sätt är det lättare att uthärda mörkret och tystnaden när vi vet att Jesus upplevt samma sak.

Korset berättar att inget mörker är för mörkt för Gud och genom Golgata kors får vi en Gud med sår och erfarenhet av mänskligt lidande. Tänker att Långfredagen finns för att vi ska orka möta, erkänna och genomlida livets långfredagar.

Erkänn det jobbiga i livet, visa ditt mörker och kom ihåg att du är inte övergiven!

/ Urban