Det sägs att ett barn i genomsnitt ställer trehundra frågor per dag och det är verkligen en förmån att i mitt yrke som barnskötare få se barns strävan efter att få veta, att få lära sig och förstå.
Hos barn finns en genuin nyfikenhet som yttrar sig i den ständiga frågan: Varför?….
…men ärligt talat kan det ibland var väldigt frustrerande med frågvisa barn som ställer samma fråga om och om igen. Och kanske är det just den där frustrationen som gjort att många av oss vuxit upp och fått höra det både till oss själva och andra att man inte behöver vara så himla nyfiken.
Redan i högstadiet mattas nyfikenheten av och som vuxna har vi stagnerat och ofta tappat vår nyfikenhet, förlorat den i krav, mål och måsten. Vi behöver helt enkelt likt Nicke nyfiken bestämma oss för att ge fortsatt näring åt vår nyfikenhet, vårda den och stärka den.
Om man inte vill utvecklas så avvecklas man och därför måste man fortsätta att vara nyfiken.
Janne Andersson
Jag tänker att nyfikenhet är en gåva som får oss att utvecklas som människor, att frågorna och funderingarna i vårt inre kan föra oss vidare. Och är man nyfiken på livet så blir livet också mer spännande att leva!
När vi är nyfikna är vi mer motiverade att försöka förstå och lära oss av andras åsikter, istället för att agera dömande. Nyfikenhet öppnar liksom upp för dialog och förståelse. Och i dessa tider där det är busenkelt att googla allt man undrar över får vi inte glömma bort att man oftast får ut så mycket mer av att prata med en annan människa. Ett samtal kan nämligen leda in oss på oväntade spår som sökmotorernas algoritmer ännu så länge inte klarar av.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 