Månad: maj 2024

Det sägs ofta att man inte kan ändra på någon annan än sig själv och det kanske är en bra regel, men samtidigt finns väl ingen regel utan undantag? Och är det verkligen så att vi inte kan ändra och förändra andra människor?

Ofta är det nog så att vi vill ändra på andra och tänker att det skulle bli så mycket bättre för oss båda om den andre ändrade på sig, men samtidigt kan det ju vara väldigt frustrerande när någon annan försöker ändra på oss. Och dessutom är det nog så att vi ofta vill se förändringar hos andra som vi själva inte riktigt orkar ta tag i hos oss själva.

Visst, det är nog svårt att förändra andra människor eftersom vi inte kan kontrollera deras handlingar, tankar eller känslor. Det är väl därför man brukar säga att all förändring måste utgå från individen själv. Så det bästa vi kan göra kanske är att fokusera på vår egen utveckling och hur vi kan vara en positiv inverkan på andra, och genom att börja vara den person som vi vill att andra ska vara så kanske de också förändras?

Jag är övertygad om att man kan påverka en annan människa som vill bli påverkad och man kan hjälpa någon att ändra på sig om han eller hon är öppen för förändring. Det är dock viktigt att komma ihåg att varje individ är unik och har sin egen vilja och självständighet.

/ Urban

Att vara en livsnjutare tror jag handlar om att uppskatta de små sakerna i livet. Att lära sig att se skönheten i vardagen och att hitta glädje i små enkla ting såsom en solnedgång, en kopp kaffe eller en blomrabatt.

Att vara en livsnjutare handlar också om att vara tacksam för det man har, att vara medveten om sina egna behov och att skapa en meningsfull tillvaro som skapar tillfredsställelse.

Att vara en livsnjutare handlar också om balans, att få tid både för arbete och avkoppling, sociala aktiviteter och egentid. Men också att man är öppen för nya möjligheter och upplevelser.

Att vara en livsnjutare handlar om att uppskatta och dra nytta av livet på olika sätt, och alla njuter vi av olika saker. Men så fort man anstränger sig för att njuta tror jag att njutningen på något märkligt sätt upphör, och kanske är det så att den som ser njutningen som ett mål i sig inte blir lycklig?

För mig handlar livsnjutning om att ha ett öppet sinne för det som händer och att vara närvarande i nuet och inte om att analysera eller kategorisera den med mitt intellekt. Men samtidigt tror jag att Gud skapat oss gör att vi ska kunna förundras och njuta. Det är därför han skapat oss med ögon så att vi kan se allt det vackra.

Det är därför han skapat oss med öron så att vi kan höra ljuv musik och fågelkvitter. Smaklökarna och näsborrarna för att vi ska kunna njuta av en god burgare och känna doften av nybryggt kaffe. Känseln för att vi ska kunna känna och njuta av beröring.

Jag är för ung för att minnas detta men på 80-talet var man tvungen att vara synthare eller  hårdrockare. Det var två läger som aldrig kunde förenas, eller ens mötas på mitten. Jag har aldrig förstått mig på det där, varför kan man inte vara både och? För ett sätt som jag är livsnjutare på är att jag gillar många olika musikstilar såsom funk, soul, rock och hårdrock, singer songwriter och gospel.

/ Urban

När livet är tuff toch besvärligt och man själv känner sig nere kan det vara jobbigt att se andra människors fortsätta sina liv som vanligt. Att alla andras liv liksom bara fortsätter som om ingenting har hänt, trots våra sorger och trauman och problem…

Att känna att andra fortsätter med sina liv som vanligt kan ibland förstärka en känsla av ensamhet. Men det är viktigt att komma ihåg att alla människor bär på din egen börda. Och även om det ser ut som att andra har det lättare så kämpar de också med sina utmaningar och svårigheter.

Oavsett vad som hände. Oavsett hur det hände. Oavsett varför det hände. Livet går alltid vidare till slut. Om vi vill det

Peter Svärdsmyr

Trots alla trauman, sorger och problem man kan möta i livet så går livet alltid på något konstigt sätt vidare. Man tror det inte och det känns inte alltid så, men det gör faktiskt det. Om vi vill det.

Livet det har verkligen sina mörka sidor, nattsvarta dagar där det känns som att det aldrig kommer att bli ljust igen. För en del kan dessa perioder pågå i åratal, för andra kan perioderna vara korta men ändå skrämmande. Men jag vet att det kan vända, att hoppet kan komma tillbaka. Att ljuset till slut besegrar mörkret även om det kan kännas som en evighet innan det sker.

Men blundar man för mörkret så är det fortfarande lika mörkt då man öppnar sina ögon, det man måste göra är att på något sätt acceptera att mörkret är en del av livet och samtidigt lita på att det ljusnar.

Ingen av oss är immun mot smärta och motgångar och kanske är det vår förmåga att resa oss och gå vidare som verkligen definierar oss.

Och kom ihåg att varje ny dag är en möjlighet att börja om, att sträva efter att växa och lära sig av det förflutna istället för att fastna i det.

/ Urban

Det är spännande med ord. Ord som sägs. Ord som inte sägs och vad är det som döljer sig i våra ord och vad visar sig i dom?

Tror att orden vi säger avslöjar något om vår världsbild, vår syn på andra och oss själva. och då tänker jag inte på de välformulerade orden som vi i förväg tänkt ut utan de där som bara trillar ut ur vår mun.

Genom de ord vi säger skapar vi oss en bild av livet och ju mer vi säger dessa ord desto mer förstärker vi den verklighetsuppfattningen.

Hur vi använder våra ord får konsekvenser, både i vår eget liv och i andras. Våra ord har nämligen en oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner.

Av egen erfarenhet vet jag att uppmuntrande ord kan hjälpa och trösta, och få oss att orka hålla ut under tuffa och hopplösa period i livet. Men jag vet också att ord kan såra och sedan sitta kvar som taggar i hjärtat under lång tid. Dessutom kan det vara svårt att veta vilka ord som blir små taggar i andra människors hjärtan. 

Ord kan alltså hjälpa, stärka, glädja, trösta, läka och befria men de kan också såra, skapa oro och bryta ned. Orden vi säger kan både öppna och stänga dörrar i människors liv. Så var försiktig med vad du säger till dig själv och andra! 

Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta av dess frukt.

Ordspråksboken 18:21

Det var en gång ett gäng grodor som var på väg genom skogen, när två av dem plötsligt ramlade ner i en grop. De andra grodorna samlades då runt gropen, men när de såg hur djup den var så ropade de ner till de två att det var helt meningslöst att försöka ta sig upp, eftersom gropen var alldeles för djup. Men de två grodorna gav inte upp så lätt. De började hoppa allt vad de kunde för att ta sig upp, men efter en stund så började den ena grodan att lyssna till de andra grodornas rop. Vilket resulterade i att han la sig på marken och gav upp. Men den andre grodan gav inte upp. Han fortsatte hoppa allt vad han kunde, medan grodorna ihärdigt ropade till honom att hans ansträngningar var meningslösa. Men rätt som det var så var grodan uppe ur gropen. Det var nämligen så att grodan var döv och han kunde inte alltså inte höra vad de andra grodorna ropade. Han trodde hela tiden att de andra grodorna peppade honom och ropade uppmuntrande ord till honom

Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt mig inte få lust till onda ord.

Psaltaren 141:3-4

Min bön denna lördagsmorgon är att Herren ska bevaka mina läppars dörr så att mina ord ger liv och lyser upp tillvaron.

/ Urban

Idag var jag knäpptyst på jobbet i över en och en halv timme! Jag och några barn lekte nämligen tysta leken, och tänk att en del barn klarar av att vara tysta i över en timme!!

Vet inte riktigt vilket mål i läroplanen jag ska koppla till tysta leken men tänker att barn genom leken bland annat lär sig självbehärskning och viljestyrka. Och osökt ledde denna lek till att jag skrev detta blogginlägg:

Man skulle nog kunna säga att jag är en pratkvarn som gillar att prata om allt möjligt, och något som jag verkligen gillar är att diskutera och att argumentera. Det kan till och med innebära att jag intar en ståndpunkt som jag egentligen inte har, bara för att få möjlighet att diskutera…

…men samtidigt tror jag att det är viktigt att emellanåt vara tyst. Att vi helt enkelt behöver öva på att vara tysta och höra vår egen andning.

Men det är ju inte så enkelt att vara tyst i ett samhälle där vi ständigt förväntas att prata och det är ju inte heller så lätt att vara tyst om man inte övar på det. Det behövs träning för att få självkontroll.

Ibland är det viktigt att man är tyst för att man ska kunna lyssna på andra människor eller för att bara njuta av lugnet och stillheten. Tystnaden kan vara väldigt avkopplande och hjälpa en att reflektera och att vända blicken inåt. Och att vara tyst kanske kan hjälpa oss att finna en god anledning till att faktiskt prata.

Dessutom kan tystnaden användas som redskap för att lyfta fram våra ord. En paus efter en mening lyfter fram orden, ungefär som att man använder fet stil i en text.

/ Urban 

Att veta vad man känner och varför är inte alltid så lätt, för känslor är ofta sammansatta av flera olika känslor och dessutom kan man ju känna sig både ledsen och glad samtidigt, vilket kan vara lite svårt att förklara.

Men jag tror att det är viktigt att försöka sätta ord på sina känslor, framförallt på det som tynger. Det är också viktigt att skilja på tankar och känslor. Att känslor är reaktioner på något och att tankar är tolkningar av något. Men i den hektiska vardagen är det inte alltid så lätt att ta sig tid att känna efter och reflektera över det man känner.

Den egentliga känslan föregås av en process där du först uppmärksammar någonting och bedömer det som viktigt, och sedan avgör om det handlar om något gott som du bör närma dig eller något dåligt eller farligt som du bör avlägsna dig ifrån. Känslorna är alltså helt grundläggande för dig och alla andra människor. De hjälper dig att orientera dig i tillvaron och att överleva. Det finns alltid en anledning till att de drabbar dig, även om det kan kännas som att de kommer som en blixt från en klar himmel. Det är ofta frestande att lägga locket på och hålla undan svåra känslor, men om du ska må bra och vill känna dig riktigt levande måste du i stället utforska dina känslor och försöka få kontakt med dem.

Per Wallroth

Trots att det är många år sedan jag slutade att gå i terapi kan jag då och då i mitt inre höra psykologens ord: Vad känner du just nu?

Ord som jag är tacksam över att höra för de hjälper nämligen mig att komma ihåg att sätta ord på mina känslor.

När man bearbetar saker som hänt är det viktigt att få sätta ord på sina känslor, både för sig själv och ens omgivning, och jag tänker att det är en förutsättning för att kunna gå vidare i livet…

…men det är också förebyggande att sätta ord på sina känslor. Att ställa sig själv frågor som: hur mår jag? Vad har jag för känslor? Hur länge har jag känt så och varför? Och inte nöja sig med svaret, jag vet inte!

Genom att sätta ord på våra känslor kan vi identifiera dom, vilket gör dom mindre diffusa och överväldigande. Dessutom ger det oss insikt i våra egna reaktioner och beteenden.

/ Urban

 

 

Vi människor bär nog alla på någon slags längtan efter att livet ska vara meningsfullt och att varje händelse på något sätt ska kunna förklaras, vilket innebär att vi reagerar mot det som uppfattas som tomt och meningslöst…

…men jag tror faktiskt att det kan vara en tröst för oss att en händelse kan vara fullkomligt meningslös.

Att våga se det meningslösa är ett sätt att hantera livet.

Lars Björklund

Genom årens lopp har jag många gånger funderat på varför så mycket jobbigt hänt just mig? Om det är så att allt i livet har en mening och om Gud i så fall har en mening med att det händer just mig? Men jag har aldrig fått något riktigt svar på detta, och kanske är det så att det ibland, eller rättare sagt rätt ofta som inte svaret får sista ordet!

När jag brottades med dessa frågor fick jag hjälp av en vän som visade mig en vers i Romarbrevets åttonde kapitel som handlar om tomhetens välde.

Allt har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det

Romarbrevet 8:20

Det finns alltså inte en mening med allting som händer, mycket som händer oss i livet är bara tomhet utan förklaring eller mening bakom. Och när jag vågade släppa taget i min strävan att finna en mening med allting som hänt i livet släppte också den tunga börda som jag hade gått runt och burit på i mitt inre.

Det kanske inte är meningen att allt i livet, varje stor eller liten händelse ska ha en mening, utan att det meningsfulla snarare handlar om livet i stort.

Om det är livet som är meningsfullt så behöver kanske inte varje stor eller liten händelse ha en avgränsad mening? Då kan saker nämnas vid sitt rätta namn. Det som var skola i livet var det, det som var grått och dunkelt får vara det och det som var nattsvart eller tomt får vara det.

Tomas Sjödin

/ Urban

Det finns ett uttryck som lyder: din berättelse är också min berättelse och precis så tror jag att det är. I allas berättelser så finns det likheter med vår egen berättelse…

…och ofta sägs det också att vi blir till i mötet med andra. Genom att spegla oss i andra kan vi likdom se oss själva. Vi blir helt enkelt påminda om sådant vi känner till men också medvetna om sådant som vi tidigare inte visste om oss själva.

Det finns alltid saker att lära om sig själv i mötet med andra och det kan ju både vara underbart och stimulerande när man känner igen sin personlighet och sina bra egenskaper i andra. Men det är inte alls lika trevligt att möta sina dåliga sidor i andra.

Ett sätt att lära känna sig själv är att lägga märke till vad man reagerar och inte reagerar på hos andra, för det man irriterar sig på hos andra säger något om oss själva. Och om du inte gillar en egenskap hos en annan kan det bero på att du själv har den!

När vi upptäcker våra mörka sidor hos andra vill vi inte riktigt erkänna att vi också har dom, utan istället fördömer vi och låtsas som att vi inte alls har de problemen. Så nästa gång du reagerar på någons egenskap eller beteende tänk då på att du med stor sannolikhet kanske också bär på den. Och att det är just därför du känner igen den och blir irriterad.

/ Urban

Precis som mig har du säkert fått höra att ”det finns en mening med allt” då någonting svårt händer i livet, eller att ”det som inte dödar härdar”. Och visst kan det vara så att det som inte dödar faktiskt gjort mig starkare, men det också ha gjort mig extra känslig i vissa situationer.

Ibland är det nog så att vi tröstar oss med tanken att svåra erfarenheter stärker oss. Men frågan är om traumatiska och smärtsamma upplevelser per automatik gör oss starkare? Kanske är det snarare så att vi måste hantera en motgång på rätt sätt för att den ska leda till att vi kan tackla andra utmaningar i livet på ett bättre sätt.

Tänker att jobbiga saker som man varit med om kan vara helt meningslösa i sig själva, men att dess konsekvenser kan få en slags mening. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är därför som det meningslösa händer. Och man ska absolut inte säga till någon som upplevt en tragedi eller är i sorg att det finns säkert en mening med detta. Varje människa måste själv få upptäcka om det finns en mening med det som hänt och det kan man bara göra om man själv vill och är mogen för det.

Allt jobbigt som hänt mig i livet försöker jag lägga bakom mig och se som erfarenheter och kanske är det så att de perioder i livet som varit oerhört destruktiva i längden kan vara enormt berikande! 

Att det som känns ”skit” i livet kan bli något bra, värdefullt och vackert om man planterar det tillsammans med Gud.

Gud har makt och möjlighet att vände det dåliga och kanske rent av det onda du möter till något gott. Det som ser hopplöst jobbigt ut kan Gud vända till något gott och välsignat i ditt liv.

Pedher Skoog

/ Urban

I lördags antog jag och min vän Andreas utmaningen att gå hundra tusen steg på en och samma dag, och en sak jag tar med mig från den vandringen är hur fantastiskt det är att vandra nattetid.

Många djur är som mest aktiva under natten eller i skymning och gryning. Vi såg mängder av rådjur och fick uppleva fantastiskt fågelkvitter när det började ljusna.

Och det är bara att konstatera att jag älskar soluppgångar och solnedgångar, gryningsljus och skymning. Och att maj kanske är den månad som jag tycker är allra vackrast, när blommor och träd slår ut i alla möjliga färger.

Allt detta fick mig osökt att tänka på min tro.

Ord som upplevelse och erfarenhet används ofta när vi pratar om tro. Och visst är det viktigt, men tro är nog inte detsamma som känslor.

Kanske är det så att tron påverkar känslan eftersom den påverkar själslivet, och för mig är det naturligt att likna tron vid det som händer i mig när jag ser och får uppleva något vackert. Jag kan ju inte bevisa att det är vackert, men jag vet det. Det är liksom en insikt, en visshet.

/ Urban