För mig är det naturligt att likna tron med det som händer i mig när jag ser något vackert

I lördags antog jag och min vän Andreas utmaningen att gå hundra tusen steg på en och samma dag, och en sak jag tar med mig från den vandringen är hur fantastiskt det är att vandra nattetid.

Många djur är som mest aktiva under natten eller i skymning och gryning. Vi såg mängder av rådjur och fick uppleva fantastiskt fågelkvitter när det började ljusna.

Och det är bara att konstatera att jag älskar soluppgångar och solnedgångar, gryningsljus och skymning. Och att maj kanske är den månad som jag tycker är allra vackrast, när blommor och träd slår ut i alla möjliga färger.

Allt detta fick mig osökt att tänka på min tro.

Ord som upplevelse och erfarenhet används ofta när vi pratar om tro. Och visst är det viktigt, men tro är nog inte detsamma som känslor.

Kanske är det så att tron påverkar känslan eftersom den påverkar själslivet, och för mig är det naturligt att likna tron vid det som händer i mig när jag ser och får uppleva något vackert. Jag kan ju inte bevisa att det är vackert, men jag vet det. Det är liksom en insikt, en visshet.

/ Urban