Vi människor bär nog alla på någon slags längtan efter att livet ska vara meningsfullt och att varje händelse på något sätt ska kunna förklaras, vilket innebär att vi reagerar mot det som uppfattas som tomt och meningslöst…
…men jag tror faktiskt att det kan vara en tröst för oss att en händelse kan vara fullkomligt meningslös.
Att våga se det meningslösa är ett sätt att hantera livet.
Lars Björklund
Genom årens lopp har jag många gånger funderat på varför så mycket jobbigt hänt just mig? Om det är så att allt i livet har en mening och om Gud i så fall har en mening med att det händer just mig? Men jag har aldrig fått något riktigt svar på detta, och kanske är det så att det ibland, eller rättare sagt rätt ofta som inte svaret får sista ordet!
När jag brottades med dessa frågor fick jag hjälp av en vän som visade mig en vers i Romarbrevets åttonde kapitel som handlar om tomhetens välde.
Allt har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det
Romarbrevet 8:20
Det finns alltså inte en mening med allting som händer, mycket som händer oss i livet är bara tomhet utan förklaring eller mening bakom. Och när jag vågade släppa taget i min strävan att finna en mening med allting som hänt i livet släppte också den tunga börda som jag hade gått runt och burit på i mitt inre.
Det kanske inte är meningen att allt i livet, varje stor eller liten händelse ska ha en mening, utan att det meningsfulla snarare handlar om livet i stort.
Om det är livet som är meningsfullt så behöver kanske inte varje stor eller liten händelse ha en avgränsad mening? Då kan saker nämnas vid sitt rätta namn. Det som var skola i livet var det, det som var grått och dunkelt får vara det och det som var nattsvart eller tomt får vara det.
Tomas Sjödin
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 