Idag var jag knäpptyst på jobbet i över en och en halv timme! Jag och några barn lekte nämligen tysta leken, och tänk att en del barn klarar av att vara tysta i över en timme!!
Vet inte riktigt vilket mål i läroplanen jag ska koppla till tysta leken men tänker att barn genom leken bland annat lär sig självbehärskning och viljestyrka. Och osökt ledde denna lek till att jag skrev detta blogginlägg:
Man skulle nog kunna säga att jag är en pratkvarn som gillar att prata om allt möjligt, och något som jag verkligen gillar är att diskutera och att argumentera. Det kan till och med innebära att jag intar en ståndpunkt som jag egentligen inte har, bara för att få möjlighet att diskutera…
…men samtidigt tror jag att det är viktigt att emellanåt vara tyst. Att vi helt enkelt behöver öva på att vara tysta och höra vår egen andning.
Men det är ju inte så enkelt att vara tyst i ett samhälle där vi ständigt förväntas att prata och det är ju inte heller så lätt att vara tyst om man inte övar på det. Det behövs träning för att få självkontroll.
Ibland är det viktigt att man är tyst för att man ska kunna lyssna på andra människor eller för att bara njuta av lugnet och stillheten. Tystnaden kan vara väldigt avkopplande och hjälpa en att reflektera och att vända blicken inåt. Och att vara tyst kanske kan hjälpa oss att finna en god anledning till att faktiskt prata.
Dessutom kan tystnaden användas som redskap för att lyfta fram våra ord. En paus efter en mening lyfter fram orden, ungefär som att man använder fet stil i en text.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 