Det är spännande med ord, för de har oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner

Det är spännande med ord. Ord som sägs. Ord som inte sägs och vad är det som döljer sig i våra ord och vad visar sig i dom?

Tror att orden vi säger avslöjar något om vår världsbild, vår syn på andra och oss själva. och då tänker jag inte på de välformulerade orden som vi i förväg tänkt ut utan de där som bara trillar ut ur vår mun.

Genom de ord vi säger skapar vi oss en bild av livet och ju mer vi säger dessa ord desto mer förstärker vi den verklighetsuppfattningen.

Hur vi använder våra ord får konsekvenser, både i vår eget liv och i andras. Våra ord har nämligen en oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner.

Av egen erfarenhet vet jag att uppmuntrande ord kan hjälpa och trösta, och få oss att orka hålla ut under tuffa och hopplösa period i livet. Men jag vet också att ord kan såra och sedan sitta kvar som taggar i hjärtat under lång tid. Dessutom kan det vara svårt att veta vilka ord som blir små taggar i andra människors hjärtan. 

Ord kan alltså hjälpa, stärka, glädja, trösta, läka och befria men de kan också såra, skapa oro och bryta ned. Orden vi säger kan både öppna och stänga dörrar i människors liv. Så var försiktig med vad du säger till dig själv och andra! 

Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta av dess frukt.

Ordspråksboken 18:21

Det var en gång ett gäng grodor som var på väg genom skogen, när två av dem plötsligt ramlade ner i en grop. De andra grodorna samlades då runt gropen, men när de såg hur djup den var så ropade de ner till de två att det var helt meningslöst att försöka ta sig upp, eftersom gropen var alldeles för djup. Men de två grodorna gav inte upp så lätt. De började hoppa allt vad de kunde för att ta sig upp, men efter en stund så började den ena grodan att lyssna till de andra grodornas rop. Vilket resulterade i att han la sig på marken och gav upp. Men den andre grodan gav inte upp. Han fortsatte hoppa allt vad han kunde, medan grodorna ihärdigt ropade till honom att hans ansträngningar var meningslösa. Men rätt som det var så var grodan uppe ur gropen. Det var nämligen så att grodan var döv och han kunde inte alltså inte höra vad de andra grodorna ropade. Han trodde hela tiden att de andra grodorna peppade honom och ropade uppmuntrande ord till honom

Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt mig inte få lust till onda ord.

Psaltaren 141:3-4

Min bön denna lördagsmorgon är att Herren ska bevaka mina läppars dörr så att mina ord ger liv och lyser upp tillvaron.

/ Urban