Att vara en livsnjutare tror jag handlar om att uppskatta de små sakerna i livet. Att lära sig att se skönheten i vardagen och att hitta glädje i små enkla ting såsom en solnedgång, en kopp kaffe eller en blomrabatt.
Att vara en livsnjutare handlar också om att vara tacksam för det man har, att vara medveten om sina egna behov och att skapa en meningsfull tillvaro som skapar tillfredsställelse.
Att vara en livsnjutare handlar också om balans, att få tid både för arbete och avkoppling, sociala aktiviteter och egentid. Men också att man är öppen för nya möjligheter och upplevelser.
Att vara en livsnjutare handlar om att uppskatta och dra nytta av livet på olika sätt, och alla njuter vi av olika saker. Men så fort man anstränger sig för att njuta tror jag att njutningen på något märkligt sätt upphör, och kanske är det så att den som ser njutningen som ett mål i sig inte blir lycklig?
För mig handlar livsnjutning om att ha ett öppet sinne för det som händer och att vara närvarande i nuet och inte om att analysera eller kategorisera den med mitt intellekt. Men samtidigt tror jag att Gud skapat oss gör att vi ska kunna förundras och njuta. Det är därför han skapat oss med ögon så att vi kan se allt det vackra.
Det är därför han skapat oss med öron så att vi kan höra ljuv musik och fågelkvitter. Smaklökarna och näsborrarna för att vi ska kunna njuta av en god burgare och känna doften av nybryggt kaffe. Känseln för att vi ska kunna känna och njuta av beröring.
Jag är för ung för att minnas detta men på 80-talet var man tvungen att vara synthare eller hårdrockare. Det var två läger som aldrig kunde förenas, eller ens mötas på mitten. Jag har aldrig förstått mig på det där, varför kan man inte vara både och? För ett sätt som jag är livsnjutare på är att jag gillar många olika musikstilar såsom funk, soul, rock och hårdrock, singer songwriter och gospel.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 