Att tjata på Gud

Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till. Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande. Och Herren sade: Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt.

Lukasevangeliet 18:1-8

Det är ganska ovanligt att man får en förklaring på vad liknelsen handlar om redan innan Jesus berättat den. Men här är det så och det känns nästan som att Jesus vill provocera.

Att vara tjatig kanske inte är en egenskap som vi uppskattar hos andra människor och det är väl ingen smickrande bild av änkan som framställs här. Och vi får egentligen inte veta så mycket om henne förutom att domaren tycker att hon är tjatig och jobbig.

Men Jesus lyfter ändå fram henne som en förebild! Frågan är bara om du och jag vill vara som henne?

Om jag ska vara helt ärlig tycker jag detta med att be är lite svårt, jag är helt enkelt inte så bra på att be. Generellt har jag väl inga problem med att formulera mig, men när det kommer till att be fina böner blir det lite svårt.

När ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna, de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull

Matteusevangeliet 6:7

Men bön handlar nog inte om att rabbla en viss ramsa, en vacker ordföljd utan om en relation. Och det är ju faktiskt sällan som tjat är välformulerat.

Poängen med liknelsen är att visa att Gud är det motsatta till vad domaren är. Domaren, han brydde sig inte om människor men det gör Gud.

Domaren tyckte att änkan var så besvärlig så att  hon fick ut vad hon har rätt till, för annars hade hon  pinat livet ur honom med sitt springande. Men Gud, han tröttnar aldrig på vårt tjat, på våra ständiga besök. Tvärtom vill han att vi ska lägga fram alla våra önskningar inför honom.

/ Urban

Jag gillar galna promenad projekt

Att promenera är för mig viktigt, det är under mina promenader jag får tid att vara med mina egna tankar och känslor, att återhämta mig och ladda batterierna. Oavsett om det är en kort morgonpromenad i skogen eller en långpromenad så är det något jag verkligen värdesätter och njuter av.

Dessutom gillar jag galna ideer och projekt som har med promenerande att göra. 2017 gick jag alla gator i örebro vilket blev 78.5 mil och ca 5 1/2 dygns promenerande.

2021 hade jag ett projekt där tanken var att jag  skulle promenera och samtala med 52 olika personer. Till slut genomförde jag 40 promenader med olika personer och efter det har projektet fortsatt i liten skala och jag är nu uppe i 51 promenader. Tanken är att detta ska få vara ett långvarigt projekt som får ta tid, men det vore ju väldigt häftigt om man kunde komma upp i hundra promenader med hundra olika personer!

Har också ett projekt att på egen hand gå hela Bergslagsleden. En 28 mil lång vandringsled genom Örebro län, uppdelad i 17 etapper och i dagsläget har jag 7 etapper kvar.

Och nu på lördag har jag och min vän Andreas Zune Sunesson antagit den galna utmaningen att gå hundra tusen steg på en och samma dag, och det kommer nog krävas pannben för att gå en sträcka på 7.5 mil (längre om det behövs).

I evenemanget nedan kan man följa vår vandring samt vara med i två stycken tävlingar som vi arrangerar för att samla in pengar till Immnuelskyrkan Örebro.

/ Urban

Vitsippor är nog lite grann som vi människor

När jag idag besökte Sörön hade vitsipporna gladeligen brett ut sina blomblad för att njuta av solen och värmen. Och vitsipporna är nog lite grann som vi människor, för vem blir inte glad av sol och vårvärme ☀️

Vitsippa är nog min favoritblomma och jag tänker att vitsipporna precis som vårsolen har en djup förankring i den svenska folksjälen. Det är nog inte bara jag som fylls av glädje över att se vitsippor täcka marken.

En del menar att alla vitsippor ser likadana ut, men jag tänker att de precis som vi människor är unika och samtidigt sammanbundna genom ett underjordiskt rotsystem utan någon synbar ordning, början eller slut.

Vi människor hör ihop och inte bara med dem som står oss närmast, och precis som vitsippor är det i förgreningen, i kontakten med andra som vi växer och blir till.

Om solen inte riktigt vill kika fram eller om det är kallt och blåsigt slår vitsipporna ihop sina vita kronblad för att skydda sig, och likadant på kvällen när de drar ihop sig inför natten. Som att de drar ett täcke över huvudet för att sova.

Men så fort solen och värmen kommer vänder de sig mot solen, precis som vi nordbor gör på våren. Tror att det är viktigt att vi likt vitsipporna stänger mörkret och kylan ute och istället öppnar upp oss mot ljuset och värmen.

Tänker också att vitsippor måste vara väldigt starka och tåliga, i år har de ju till exempel fått möta flera bakslag med snö och kyla. De är liksom kraftfulla i sin sprödhet och jag tror att vi människor också klarar av betydligt mer än vad vi tror.

/ Urban