Månad: juni 2024

Det brukar sägas att man ska följa sitt hjärta, att man ska göra det man känner för. Och visst det kan ju låta bra, i alla fall om det man känner för är uppbyggligt och bra. Men om det inte är det så ska man nog lyssna på sitt samvete istället.

Att följa hjärtat eller samvetet är nog ofta en komplex fråga, för de representerar ju olika delar av vår inre kompass. Att följa hjärtat handlar om vad man verkligen känner och vill göra, att agera utifrån sina känslor, önskningar och passioner. Att följa hjärtat kan leda till impulsiva och kortsiktiga beslut som innebär omedelbar glädje och tillfredsställelse. Och visst kan det vara kul men det riskerar att man ingnorera långsiktiga konsekvenser. Att följa samvetet innebär att man agerar utifrån sina moraliska värderingar, vad man tror är rätt eller fel. Det handlar alltså om att göra det man anser vara rätt och rättvist, även om det ibland går emot ens känslomässiga önskningar.

Jag tror det är viktigt att försöka vara medveten om när vårt hjärta och vårt samvete hamnar i konflikt med varandra. Att ta sig tid att fundera över varför man vill något och varför samvetet säger något annat, och finns det en möjlighet att hitta en slags balans mellan hjärtat och samvetet. Ett val där man både tillfredsställer sina känslor och det är moraliskt rätt.

Läste nånstans att samvetet är grundläggande kunskaper om de väsentliga beståndsdelar av Guds vilja, och det är ju helt rimligt, då Gud är det högsta goda. Det är också en god anledning till att lyssna till sitt samvete.

/ Urban

Solen ☀️ är som närmast, dagarna som längst och träden som grönast, och i skogen och på ängarna växer det mängder av vilda sommarblommor…

…det är inte konstigt att skapelsen står i centrum så här års. Tycker ordet skapelsen är ett oerhört vackert ord som vi tillsammans måste slå vakt om.

Och om det finns en skapelse så finns det också en skapare bakom skapelsen, så tänker iallafall jag. Dessutom är ju både du och jag skapande människor, men vi är beroende både av skapelsen och skaparen för att kunna leva.

För mig är skogen, med dess tystnad och skönhet oerhört viktig och på något sätt är det som att skogen erbjuder oss en unik möjlighet att känna skaparens närvaro. När jag vistas i skogen upplever jag en frid som är en återspegling av den frid Gud erbjuder oss.

Genom att betrakta och reflektera över skapelsens skönhet och komplexitet kan vi lära oss mycket om skaparen. Vi kan komma närmare Gud och få en djupare förståelse för hans storhet, kärlek och omsorg. Varje detalj, från de högsta träden till de minsta bladen vittnar om Guds kreativitet och skaparkraft.

Sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper – hans eviga makt och gudomlighet – kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.

Romarbrevet 1:20

Hur många är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.

Psaltaren 104:24

Även om vi väljer att se det storslagna och vackra i världen så kan vi inte blunda för livet är skört. Men skörheten är väl också en del av skönheten. Sedan är det ju så att krig, girighet, naturkatastrofer och miljöproblemen gör att människor tänker att Gud är frånvarande eller att ingen Gud finns. Lidandets och ondskans problem har funnits lika länge som vi människor och vi har alla förmågan att göra gott eller ont. Att välja det som bygger upp eller det som bryter ner. I själva skapelsen finns en stor frihet och ett stort ansvar, och när fåglarna och naturen nu sjunger Guds lov med de vackraste toner och färger så får vi också stämma in i den sången.

/ Urban

Igår firade jag midsommar genom att i princip inte göra någonting förutom att bara vara, och när jag googlade upptäckte jag att det passande nog dessutom var långsamhetens dag.

Istället för att dansa runt en midsommarstång var det som att vi sjöng vi långsamhetens lov, där allt liksom fick lov att gå sakta. Men men blir väldigt trött av att ingenting göra…

…men långsamt leder också någonstans, på sikt kan det nog ge välbehövlig energi. Läste nånstans att detta fenomen kallas aktiv vila. När man inte gör någonting aktivt får kroppen och sinnet en chans att återhämta sig.

Vikten av långsamhet och att bara vara, utan att känna pressen att ständigt göra något ska inte underskattas. Men det kan ändå vara svårt att tillåta sig själv att bara vara utan syfte eller mål.

/ Urban

Jag vet att det kan vara lite provocerande att uttrycka att nu vänder det, men det är ju faktiskt sant att den ljusaste tiden på året är förbi och att dagarna snart börjar bli kortare igen.

Det kanske känns lite melankoliskt att säga att nu vänder det då många svenskar ser fram emot varma och ljusa dagar, men jag kan ändå inte låta bli att komma med denna dämpande kommentar. 

Jag tänker att sommarsolståndet kan lära oss flera viktiga saker. Det är en påminnelse om att förändring är en konstant del av livet, att livet är fullt av naturliga cykler, där varje period på något sätt har sin egen unika betydelse och charm.

Precis som dagarna gradvis blir längre och sedan kortare går vi som människor igenom perioder av uppgång och nedgång. Men det märkliga är att vi aldrig lär oss att livet går upp och ner, och att det alltid kommer att vara så. Att själva kärnan av livet är rörlig och pendlar mellan solsken, mörkaste förtvivlan och allmänt lågtryck.

Att förstå och acceptera dessa cykler tror jag kan hjälpa oss att navigera genom livet. För att man ska kunna kunna njuta av sol och värme måste man också uppskatta och erkänna skuggan, regnet och mörkret. Och det är ju genom variationer av uppgång och nedgång vi växer, lär oss och utvecklas. Men ändå tvekar vi ofta och vill inte erkänna naturens och livets lagar. 

Sommarsolståndet är en tid för en slags balans mellan ljus och mörker, och jag tänker att det kan få inspirera oss att söka balans i våra egna liv. Balans mellan arbete och vila, socialt umgänge och ensamma stunder…

Tänker att sommarsolståndet också kan symbolisera en ny början, en tid att släppa det gamla och välkomna det nya och kom ihåg att varje avslutning också innebär en ny början.

/ Urban

Från det att vi vaknar på morgonen tills vi somnar på kvällen, ställs vi inför mängder av val och ofta tänker vi nog inte ens på det. Vilket är tur för en genomsnittlig person gör tusentals val varje dag. Viss forskning menar att vi fattar omkring 35000 val per dag.  

Livet handlar alltså om att välja, det är vi själva som väljer om vi ska vara positiva eller negativa, om vi ska vara tacksamma eller otacksamma, lugna eller rastlösa…

…Och vad vi slösar vår energi på. Att ge och ta emot kärlek är ett val, ilska, omtanke, rädsla och mod likaså. 

Vi väljer vem vi vill dela livet med och vilka vänner vi vill ha, våra vanor och rutiner, värderingar och attityder. Hur vi tar hand om oss själva, vår fysiska, mentala och emotionella hälsa. Vad vi vill arbeta med och hur vi spenderar vår fritid.

De val vi gör har en stor inverkan på våra liv. De små besluten kan leda till stora förändringar över tid medan stora beslut kan ha omedelbara och betydande konsekvenser.

Vi kanske inte alltid tänker på det, men valen vi gör i livet handlar mycket om vilken riktning vi vill ta och hur vi vill forma vår framtid. För det är nog så att varje beslut, stort som smått påverkar vår väg framåt och skapar vårt livsmönster.

För att kunna göra bra val i livet behöver vi veta vart vi befinner oss för att sedan kunna ta oss dit vi vill. Därför är det viktigt att kontinuerligt fundera på vad som egentligen är viktigt och betydelsefullt i ens liv, och reflektera över om ens val leder en i önskad riktning.

De val jag gjort i livet har nog inte alltid varit de allra bästa för mig och så här i efterhand hade jag definitivt kunnat hantera vissa saker på ett bättre sätt. Men samtidigt funderar jag på om det inte är så att de dåliga valen, de som jag ångrar och klandrar mig själv för, betytt mer än vad jag förstått och då menar jag i positiv bemärkelse. Hade jag inte gjort alla dessa bra och dåliga val i livet hade jag ju inte varit den jag är idag!

/ Urban 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Matteusevangeliet 7:12

Jag tror de flesta känner till den gyllene regeln, att man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad. En princip som finns i många kulturer och religioner världen över, och som uppmuntrar oss att tänka på våra egna önskningar och behov när vi integrerar med andra.

Men vad är det som säger att andra vill bli behandlade såsom mig? Vi är ju alla unika individer med olika behov och önskningar, vilket innebär att det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan.

Du ska stå med ena foten i din egen sko och den andra foten i den andra människans sko

Per Wallroth

Jag tänker att orden: behandla andra såsom de vill bli behandlade är ett viktigt komplement till Gyllene regeln. Denna variant uppmanar oss att inte bara utgå från vår egen uppfattning om hur vi vill bli behandlade utan också lyssna in och anpassa oss efter vad andra människor själva önskar och behöver.

Vi måste förstå att vi människor har olika perspektiv, värderingar och behov och genom att ta hänsyn till dessa kan vi skapa en mer respektfullt och inkluderande miljö.

Du måste kliva ur dig själv om du vill förstå en annan människa, eftersom hon har en annan historia än du, och andra kunskaper och intressen, vilket gör att hon ser nästan allt som händer ur ett annat perspektiv. Men även om alla människor är olika och har sina egna sätt att se på verkligheten så har vi också stora likheter, och vår möjlighet att förstå varandra bygger på dessa likheter. När du mentaliserar kring en annan människa använder du dina egna erfarenheter som referens.

Per Wallroth

/ Urban 

.

Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Lukasevangeliet 15:1-7

En herde som ansvarar för en stor flock får märker att ett av sina får saknas men istället för att nöja sig med de nittionio som är kvar lämnar han dem och ger sig ut och söker för att hitta det som är förlorat.

Herden han söker outtröttligt tills han hittar det. Och när han till slut finner det, blir han överlycklig och bär fåret tillbaka på sina axlar.

Men visst är det väl märkligt att han lämnar nittionio får i öknen för att leta efter det hundrade. Om jag till exempel skulle tappa bort ett barn på förskolan så skulle det ju vara tjänstefel av mig att lämna de övriga barnen ensamma kvar på förskolan.

En ädel handling naturligtvis, men tänk ett ögonblick på matematiken. Jesus säger att herden lämnade de nittionio i öknen, vilket antagligen innebär att de var utlämnade åt boskaps tjuvar, vargar eller sin egen drift att rymma. Hur skulle herden känna det om han återkom med det enda återfunna lammet på axlarna och upptäcka att det nu fattades tjugotre andra

Philip Yancey

Även om det kan verka logiskt att stanna hos de nittionio fåren, visar liknelsen att varje person är älskad, viktig och värdefull i Guds ögon. Oavsett hur långt bort vi vandrat så letar han efter oss.

Herden klandrar inte det förlorade fåret för att ha gått vilse utan istället lyfter han upp det med kärlek och omsorg, och bär det tillbaks på sina axlar, vilket understryker Guds förlåtande natur.

Liknelsen försäkrar oss om att det alltid finns en väg tillbaka, och att det finns en kärleksfull Gud som aktivt söker efter oss. Och som är redo att välkomna oss hem med öppna armar.

/ Urban

Det inte längre är det andliga eller religiösa som är förbjudet i de offentliga samtalen, det är det givna eller färdiga svaret som inte duger. Det är sökarens attityd som lyfts fram och lyfts upp i de offentliga rummen. Det är insikten om det omöjliga i att äga visshet som premieras. Vi är alla sökare heter det.

Runar Eldebo

Om jag skulle beskriva min tro så är den en blandning av Saliga visshet Jesus är min och U2:s but i still haven’t found what i’m looking for. Kan förstå att det kanske låter ambivalent men min tro består både av en slags visshet och ett slags sökande.

I kyrksammanhang har jag många gånger mött de färdiga svaren och de enkla förklaringarna. Men att vara kristen gör inte ens livsfrågor mindre utan det är nog snarare tvärtom…

…och det är i brottningskampen, i sökandet, genom frågorna och ifrågasättandet som tron fördjupas och växer vidare. Att ha ett ett sökande förhållningssätt i sin tro innebär för mig att man är öppen för att utforska, ifrågasätta och lära sig mer om sina övertygelser och hur de relaterar till världen omkring en.

Tänker att vi som kristna missar en viktig aspekt om vi enbart ser oss som finnare. Vi behöver vara finnare och sökare på en och samma gång. Kristen tro är en process, en pågående resa snarare än ett statiskt tillstånd.

Kristen tro handlar om att söka Guds vilja. Och varje dag har man ett val, att bejaka det sökandet eller att trycka undan den känslan.

/ Urban

Jag tror att förväntningar spelar en stor och viktig roll i hur vi upplever och hanterar livet. Våra förväntningar kan nämligen påverka vår motivation, våra handlingar, synen på oss själv och hur vi upplever olika situationer.

Förväntningarna kan både vara höga och låga, och leda både till positiva och negativa konsekvenser. Därför tror jag att det är viktigt att lära sig att hantera sina egna förväntningar och att vara medveten om hur de påverkar våra känslor, tankar och beteenden, och att vid behov kunna justera sina förväntningar.

Våra övergripande förväntningar på livet påverkar hur nöjda vi är med vårt liv. Att ha realistiska förväntningar kan hjälpa oss att känna oss mer tillfredsställda, medan orealistiskt höga förväntningar kan leda till att vi känner besvikelse och frustration.

Att ha höga eller låga förväntningar inför en konsert, en semester eller en middag kan påverka hur vi upplever den och minns den. Om man har höga förväntningar på en konsert förstärker det ens entusiasm, men om konserten inte lever upp till ens förväntningar kan man känna sig besviken. Att ha höga förväntningar inför en semester kan göra att man med stor glädje ser fram emot sin ledighet, men det kan också leda till att man blir besviken om det inte blir som planerat.

Att ha låga förväntningar är komplext, det kan nämligen leda till att man inte tycker saker är bra för att man redan bestämt sig för det. (En negativ inställning kan göra att vi upplever situationen som sämre än vad den faktiskt är). Men det kan också göra att man blir positivt överraskad och att man njuter mer av upplevelsen om den visar sig vara bättre än man trodde.

Att ha höga eller låga förväntningar inför specifika upplevelser handlar alltså om att hitta nån slags balans, och ibland kan ju våra förväntningar vara orealistiska eller baserade på helt felaktiga antaganden.

Förväntningar spelar också en stor roll i våra relationer. Om vi förväntar oss att andra ska agera på ett visst sätt utan att kommunicera dessa förväntningar, kan vi känna oss besvikna när de inte gör det. För att undvika missförstånd är det viktigt att vi är tydliga med vad vi förväntar oss och att vi förstår vilka förväntningar andra har. Och vi behöver vara öppna för att andra kan ha olika perspektiv och begränsningar.

Avslutningsvis tänker jag att det är viktigt att ha sunda förväntningar på sig själv. Att sätta realistiska och hanterbara mål och att vara snäll och förstående gentemot sig själv. Ingen enda av oss är perfekt och det är viktigt att erkänna och acceptera sina begränsningar, och att sätta för höga förväntningar på sig själv kan leda till både besvikelse och utbrändhet.

/ Urban

Idag släppte Sveriges radio vilka 58 personer som är sommarpratar i år och inte heller detta år fanns mitt namn med 🤔

Det kanske låter kaxigt men jag tror att jag lätt skulle kunna fylla program tiden med min livsberättelse, mina tankar och erfarenheter.

Tänker att det finns många inriktningar som ett sommarprat från min sida skulle kunna ha. Jag skulle kunna tala om hur det är att resa sig och gå vidare efter ett antal grova våldsbrott, om glädjen att jobba med barn men också om den utsatta position det innebär att vara man på förskola. Eller ett mer lättsamt program om min fixering i att baka kladdkakor, dricka julmust, se solnedgångar och att promenera.

Musiken jag skulle spela skulle givetvis vara U2 och Samuel Ljungblahd och troligen skulle mina vänner Mats Dernand, Per Alexanderson och Treeroots också spelas.

Och jag tror att du också skulle kunna spela in ett intressant sommarprat, för alla bär på en berättelse som förtjänas att höras!

Varje människas liv är fyllt med unika upplevelser och perspektiv som kan bidra till inspiration, lärdom och empati. Att dela vår berättelse med andra kan också skapa förståelse och sammanhang. Det också hjälpa oss att förstå oss själva bättre och hjälpa oss att bearbeta våra egna upplevelser och erfarenheter.

När vi berättar vår livsberättelse arbetar vi likt romanförfattare gör när de skapar sina fiktiva verk. Där händelser som utspelar sig i en slags slumpmässig ordning radas in i förhållanden av orsak och verkan och handlingen fylls med mening.

När vi berättar om vårt liv är det som att vi på något sätt skapar vår identitet och det finns mycket att tänka på kring detta. Vad är mitt livs berättelse och vad väljer jag bort och vad lägger jag till för att berättelsen ska bli bättre?

Det kan kännas bra att tänka tillbaka, minnas och prata om ens liv, men man ska naturligtvis inte berätta om saker som gör mer skada än verkan för än själv. Man ska aldrig göra avkall på sin integritet och blotta mer än vad man känner att man klarar av.

/ Urban