Livet är som orientering

Att livet är som orientering tycker jag är en intressant metafor. Orientering kräver att man ständigt navigerar genom okänd terräng och fattar snabba beslut om vilken väg man ska ta, på samma sätt innebär livet att man ofta möter oförutsedda utmaningar och måste fatta beslut baserat på den information man då har tillgänglig.

Som barn höll jag på med orientering och tyckte det var kul att få springa och gyttja ner mig i kärren, men i livets orientering är det inte alls lika trevligt att besöka kärren. De kan vara väldigt besvärliga att ta sig igenom, men ofta lär vi oss mycket av att ta oss igenom dem.

Men livet är nog inte som trim orientering där man kan ta kontrollerna i vilken ordning som helst…

…man kan inte hoppa över de svåra och lite otillräckliga kontrollerna, för alla kontroller ska ju tas och har man inte gjort det så får man springa tillbaks.

Många människor springer nog vilse i livet för att  de inte stannar upp och reflekterar över sitt liv. Att man inte bearbetar det man varit med om i livet och funderar på vart man befinner sig och vart man ska någonstans, och med det som utgångspunkt välja bästa vägen att komma dit. Ibland behöver man också ta sin karta och kompass och gå tillbaka i livet och ta de kontroller som man tidigare missat eller fuskat sig förbi. 

Av egen erfarenhet vet jag att man i orientering inte bara kan hänga på en annan löpare. Det är inte alls säkert att denne ska till samma kontroll. Likadant är det i livet, man kan inte leva någon annans liv, man kan bara leva sitt eget.

Men att livet är som orientering innebär inte att det är en tävling. Nej, livet är verkligen ingen tävling även om många verkar tro det. Livet handlar inte om att bli störst, bäst och vackrast utan om att finna lycka, kärlek och meningsfullhet i livet.

/ Urban