Idag släppte Sveriges radio vilka 58 personer som är sommarpratar i år och inte heller detta år fanns mitt namn med 🤔
Det kanske låter kaxigt men jag tror att jag lätt skulle kunna fylla program tiden med min livsberättelse, mina tankar och erfarenheter.

Tänker att det finns många inriktningar som ett sommarprat från min sida skulle kunna ha. Jag skulle kunna tala om hur det är att resa sig och gå vidare efter ett antal grova våldsbrott, om glädjen att jobba med barn men också om den utsatta position det innebär att vara man på förskola. Eller ett mer lättsamt program om min fixering i att baka kladdkakor, dricka julmust, se solnedgångar och att promenera.
Musiken jag skulle spela skulle givetvis vara U2 och Samuel Ljungblahd och troligen skulle mina vänner Mats Dernand, Per Alexanderson och Treeroots också spelas.
Och jag tror att du också skulle kunna spela in ett intressant sommarprat, för alla bär på en berättelse som förtjänas att höras!
Varje människas liv är fyllt med unika upplevelser och perspektiv som kan bidra till inspiration, lärdom och empati. Att dela vår berättelse med andra kan också skapa förståelse och sammanhang. Det också hjälpa oss att förstå oss själva bättre och hjälpa oss att bearbeta våra egna upplevelser och erfarenheter.
När vi berättar vår livsberättelse arbetar vi likt romanförfattare gör när de skapar sina fiktiva verk. Där händelser som utspelar sig i en slags slumpmässig ordning radas in i förhållanden av orsak och verkan och handlingen fylls med mening.
När vi berättar om vårt liv är det som att vi på något sätt skapar vår identitet och det finns mycket att tänka på kring detta. Vad är mitt livs berättelse och vad väljer jag bort och vad lägger jag till för att berättelsen ska bli bättre?
Det kan kännas bra att tänka tillbaka, minnas och prata om ens liv, men man ska naturligtvis inte berätta om saker som gör mer skada än verkan för än själv. Man ska aldrig göra avkall på sin integritet och blotta mer än vad man känner att man klarar av.
/ Urban
