När man lägger ut en facebook status eller en bild på instagram vill man såklart att vänner ska gilla och kommentera och jag kan villigt erkänna att jag tagit bort facebook statusar eftersom ingen gillat dom.
Jag minns att jag en gång råkade trycka gilla om min egen facebook status som var en länk till denna blogg. När jag upptäckte det hela tyckte jag att det var pinsamt och tog genast bort gilla markeringen. Men när jag tänker efter så gillar ju jag det jag skriver, men man kanske ändå inte behöver trycka på gilla? 🤔 Men en sak är iallafall säker och det är att man mår bra av att gilla sig själv!
Självklart mår man bra av andras gillande, men jag tror många strävar efter andras gillande att de glömmer bort att gilla sig själva.
Att gilla sig själv är en grundläggande del av välbefinnande, det innebär att acceptera sina brister och värdesätta sina styrkor. Att gilla sig själv är inte samma sak som själviskhet, det handlar om att ha en sund respekt för sig själv och förstå sitt eget värde.
Om vi inte gillar oss själva kan vi då förvänta oss att andra ska gilla oss! Och hur skulle livet vara om alla andra gillade mig, men inte jag själv?
Den andra viktiga aspekten är vetenskapen om att Gud gillar oss. För mig som har en kristen tro ger denna insikt en slags känsla av hopp, mening och trygghet.
När vi förenar dessa två likes, när vi gillar oss själva och vet att vi är gillade av Gud tror jag att vi blir vi bättre rustade att möta världen med kärlek och förståelse, och det gör det lättare att hantera livets utmaningar.
Att livet är som orientering tycker jag är en intressant metafor. Orientering kräver att man ständigt navigerar genom okänd terräng och fattar snabba beslut om vilken väg man ska ta, på samma sätt innebär livet att man ofta möter oförutsedda utmaningar och måste fatta beslut baserat på den information man då har tillgänglig.
Som barn höll jag på med orientering och tyckte det var kul att få springa och gyttja ner mig i kärren, men i livets orientering är det inte alls lika trevligt att besöka kärren. De kan vara väldigt besvärliga att ta sig igenom, men ofta lär vi oss mycket av att ta oss igenom dem.
Men livet är nog inte som trim orientering där man kan ta kontrollerna i vilken ordning som helst…
…man kan inte hoppa över de svåra och lite otillräckliga kontrollerna, för alla kontroller ska ju tas och har man inte gjort det så får man springa tillbaks.
Många människor springer nog vilse i livet för att de inte stannar upp och reflekterar över sitt liv. Att man inte bearbetar det man varit med om i livet och funderar på vart man befinner sig och vart man ska någonstans, och med det som utgångspunkt välja bästa vägen att komma dit. Ibland behöver man också ta sin karta och kompass och gå tillbaka i livet och ta de kontroller som man tidigare missat eller fuskat sig förbi.
Av egen erfarenhet vet jag att man i orientering inte bara kan hänga på en annan löpare. Det är inte alls säkert att denne ska till samma kontroll. Likadant är det i livet, man kan inte leva någon annans liv, man kan bara leva sitt eget.
Men att livet är som orientering innebär inte att det är en tävling. Nej, livet är verkligen ingen tävling även om många verkar tro det. Livet handlar inte om att bli störst, bäst och vackrast utan om att finna lycka, kärlek och meningsfullhet i livet.
För ungefär en och en halv vecka sedan slog den första pionen ut i vår trädgård och idag är det bara en som blommar, de andra åtta har redan vissnat…
…jag vet att att denna skönhet bara varar en kort tid, men i år kändes det extra kort. Å andra sidan är det ju så att underbart är kort, alldeles för kort och att det gäller att passa på att njuta medan det pågår. Kommer osökt att tänka på Kjell Bergqvist replik i filmen ”Den bästa sommaren”:
Pionens korta blomningstid påminner oss om naturens skönhet och förgänglighet och lär oss att uppskatta och ta tillvara på de ögonblick av skönhet och frid som livet erbjuder, hur flyktiga de än må vara kan de lämna en bestående känsla av lycka och värme.
Så nästa gång pionerna eller någon annan blomma blommar, passa på att njuta. Fyll ditt hjärta med deras skönhet och låt minnet av deras prakt leva kvar länge efter att blommorna vissnat.
Jag var tio år när jag steg ner i vattnet tillsammans med min församlingspastor Lars för att låta döpa mig, och kanske var det första gången som jag på riktigt tog ställning för min tro, genom en konkret handling?
I efterhand kan jag dock tycka att jag kanske var lite för ung när jag lät döpa mig, att jag inte riktigt visste vad det innebar, och det är ju inget beslut man ska ta lättvindigt på!
Å andra sidan tänker jag att dopet fick stor betydelse för min tro och att det är ett minne att luta mig emot. Läste nånstans att dopet inte är en punkt utan en linje, att det var något som tog sin början där i dopgraven.
Och jag tänker att dopet är en slags hjälp att komma ihåg att Jesus lovat att vara med alla dagar, de hoppfulla, de hopplösa och alla dagar däremellan.
Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Romarbrevet 6:3-11
Dopet är inte bara en yttre handling, utan en symbol för en inre förändring. Genom dopet dör man med Kristus och uppstår med honom till ett nytt liv. Det gamla livet blir begravt nersänkt i vattnet, för att symboliskt uppstå ur vattnet, fri från den makt synden haft.
Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud
Hesekiel 36:25-28
Profeten Hesekiel beskriver i Gamla Testamentet hur Gud säger att han ska tvätta oss rena, ge oss ett nytt hjärta och en ny ande, och det är precis det dopet handlar om.
I dopet får vi tvätta oss rena i Guds vatten, men samtidigt tänker jag att vi behöver hålla oss kvar vid det beslut vi fattade när vi lät döpa oss. Återkomma till det gång på gång och låta det forma vårt liv.
I don’t want to know emptiness Take me down to the water want to be baptized in your love Far away from the loneliness Take my heart and wash away the fear Let me be baptized in your love
En sak jag tänkt mycket på under de senaste veckorna är att varje sak vi upplever i livet till stor del handlar om vilket perspektiv vi tar.
Och jag tänker att förmågan att se saker ur olika perspektiv är något som vi lär oss genom livet. Men att leva i en föränderlig värld är inte alltid så enkelt. Vi förändras, vi strävar själva efter förändring och ibland förändras livet på ett sätt som vi inte kunnat förutse. Och i allt detta tror jag att våra perspektiv är med och formar vår verklighet.
De perspektiv vi tar formas alltså av våra livserfarenheter och tolkningar av dessa, och visst är det intressant att livet kan tolkas på så många olika sätt beroende på ens perspektiv, erfarenheter och upplevelser.
Det är också intressant att olika människor kan se och uppleva samma situation på så många olika sätt. Att vara medveten om att vi alla har olika perspektiv kan också hjälpa oss att förstå och respektera varandras tankar och känslor bättre.
Ibland sägs det att det bara finns två typer av människor, de som försöker hitta det positiva i livet trots bekymmer och de som bara letar efter det negativa. Tänker att det nog är att förenkla det hela, men när man befinner sig under press och livet är jobbigt är det lätt hänt att hamna i situationer där man ser allt i svart eller vitt. Det är då vi behöver ta ett steg åt sidan och vara nyfikna på om det finns något annat sätt att se på saken. Att försöka se saker ur ett annat perspektiv kan nämligen hjälpa oss att bli bättre på att hantera problem och svåra situationer.
Vilket perspektiv vi väljer påverkar vårt mående och vår syn på livet och ett steg för att vidga sitt perspektiv kan vara att på något sätt acceptera livet som det är istället för att ångra och vara arg över att livet inte är som man tror att det borde vara. Och om man inte bara fokuserar på det negativa, det vi stör oss på hos en annan människa, utan istället skiftar vår perspektiv och fokuserar på det bra hos personen så kommer man börja känna annorlunda om den personen.