Månad: juli 2024

Igår vandrade vi i Tivedens nationalpark och det är verkligen fascinerande hur träd, buskar och blommor kan växa upp bland stenhällarna. Förundras över den kraft som finns i naturen, för även där det tillsynes är kargt finns det växtkraft.

Deras rötter finner fäste och tränger djupt ner i sprickor och bergsskrevor och jag tänker att dess växtkraft är en påminnelse om livets mirakel och Guds närvaro i världen.

Genom att vara ute i naturen kan vi fördjupa vår tro och vår förståelse för Guds omsorg och kärlek till allt skapat.

I bibeln finns det många kopplingar mellan naturens växtkraft och tro. Till exempel så jämför Jesus tron med ett litet senapskorn, ett av de minsta fröna som finns, men som kan växa till ett stort träd där fåglarna bygger sina bon.

Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.

Matteusevangeliet 13:31-32

Ibland kan livet kännas kargt och stenigt, och att det saknas växtkraft. Men rätt ofta tror jag att vi misstar oss och underskattar värdet av en liten tro eller ett litet steg i rätt riktning.

Även en liten tro kan växa och bära frukt, men tron är inte något som vi ska klämma fram. Det är nämligen så att tron i sig själv bär på en kraft som gör att den växer när den används.

/ Urban

Ett av semesterns nöjen är att röja sly i Sannerud och när jag igår höll på med det kom jag osökt att tänka på att det här med att röja sly också har med det andliga livet att göra.

Sly det är små och ofta oönskade buskar och unga lövträd som växer upp och tar över marken. Och är det något jag lärt mig så är det att sly har en oerhörd växtkraft och att det kan vara svårt att hålla det under kontroll.

Ibland kan vi fråga oss varför Gud inte gör något. Kan det vara för att vi inte rensat bort det som hindrar?

Pedher Skoog

Tänker att röja sly bildligt talat kan vara behovet av att ta bort distraktioner och hinder för att på så sätt komma närmre det andliga. Sly kan nämligen vara det som hindrar oss från att se Gud och det han gör i våra liv.

Vad som är sly är inte alltid så lätt att veta, men jag tänker att det kan vara allt från stress och oro, materiella ting, självupptagenhet till dåliga vanor och negativa tankar.

Genom att vara medveten om vad som är hinder i livet och aktivt arbeta med att röja bort dem, kan man skapa en bättre sikt. Det är också viktigt att använda rätt verktyg för jobbet. Det kan till exempel vara röjsåg, grästrimmer, sekatör eller häcksax. Så vad använder du för verktyg för att rensa bort det som hindrar dig från att se Gud?

/ Urban

Ingen som känner mig har nog undgått att jag fullkomligt älskar solnedgångar. Det är nog den mest beskådade och fotograferade händelsen som finns, trots att den inträffar överallt varje dag.

Det är svårt att sätta ord på varför jag tycker så mycket om solnedgången. Visst, den är unik varje gång, ett nytt konstverk målad av naturen själv. Men jag tror inte min fascination av solnedgången bara har med dess skönhet att göra.

Solnedgången ger också viktiga perspektiv genom att påminna om naturens storslagna rytm och vår plats som människor i det stora sammanhanget. Och precis som varje solnedgång är unik och fylld av skönhet så är varje människas liv och resa unik.

Ibland kallas den senare delen av en människas liv för livets solnedgång, vilket jag tycker är väldigt vackert. Och precis som solnedgången kan vara en tid för reflektion tänker jag att den fasen i livet kan vara en period av eftertanke, tacksamhet, visdom och insikt. 

Men solnedgången är inte bara slutet utan också en början. Precis som solen går ned varje kväll för att stiga upp igen nästa morgon, tänker jag att döden kan ses som en passage till en ny början. Till en plats där Gud skall torka alla tårar. Till en plats där döden inte skall finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta.

/ Urban

Läste nånstans att livet egentligen bara handlar om två enkla realiteter. Människor skapades för att älskas och saker tillverkades för att användas. Problemet är att många missuppfattat dessa två enkla principer, vilket innebär att de älskar saker och använder människor.

Kärlek är nog en av de mest komplexa och mångfacetterade känslorna som finns. Den ger mening, styrka och glädje och kan hjälpa oss att hantera livets utmaningar och svårigheter. Men kärlek är inte bara en känsla utan också en handling, ett val vi gör varje dag.

Kärlek kan handla om intimitet, om fysisk och emotionell närhet. Kärlek kan också handla om omsorg och empati, respekt, tålamod och förlåtelse. Att dela både glädje och sorg med en annan människa. Att glädjas och fira framgångar men också att stödja varandra när livet är tungt. 

Genom kärleken får vi möjlighet att växa som människor eftersom den lär oss att vara omtänksamma, empatiska och osjälviska. Kärleken hjälper oss att se världen ur någon annan människas perspektiv och utvecklar en djupare förståelse för andras tankar, känslor och behov.

Nedlusade av agenda-samhällets intentioner och krav på avkastning och nytta framstår de möten som ingenting vill som ovärderliga och kanske rent av livräddande. Tanken på att allting skall leda någonstans, och liksom löna sig, är förödande för kärleken. Kärleksmöten i grunden avsiktslösa. Är de inte det kan man befara att kärleken sitter löst.

Tomas Sjödin

Lika viktigt som att ge kärlek, är att kunna ta emot den, men många av oss kämpar med att känna oss värdiga kärleken. Kärleken från oss själva, från andra och från Gud. Men vi är alla värda att bli älskade för den vi är.

Tänk vilken värld de skulle bli om vi alla bemötte varandra med kärlek och respekt. Och genom att ge och ta emot kärlek skapar vi en cirkel med positiv energi som berikar våra liv.

/ Urban

Det påstås ofta att ordet lagom är typiskt svenskt och att det är svårt att översätta till andra språk. Det beskriver en ideal balans, det ska inte vara för mycket, inte för lite, utan precis lagom. 

Tänker att lagom är mer än bara ett ord, det är en kulturell värdering som genomsyrar många aspekter av livet i Sverige och kan användas i en mängd olika sammanhang.

Jag tror att alla kämpar med något i livet. Att alla går runt och har problem och bekymmer, men när vi ska hantera dessa så gör vi inte det i lagom dos, trots att vi är svenskar. Om jag går till mig själv så har jag tyvärr en tendens att endera älta saker om och om igen eller försöka förtränga dem. Trots att jag vet att båda strategierna är dåliga. Att prata om problem och bekymmer är en naturlig och viktig del av att hantera dem. Det ger oss möjlighet att ventilera våra tankar och känslor, söka stöd och få perspektiv. Men det finns också en baksida, att ju mer vi pratar om ett problem desto större blir det.

Bekymmer är som små barn, ju mer man pysslar om dem desto bättre trivs de.

Douglas William Jerrold

När man tänker och funderar allt för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början. Vi fastnar i en negativ spiral och kan se fler aspekter av problemet och det kan då kännas mer överväldigande än vad det faktiskt är.

För att undvika att problemen växer i våra tankar, behöver vi hantera dem på en lagom nivå. Det betyder absolut inte att vi ska ignorera problem eller sluta prata om dem. Det är viktigt att få sätta ord på det som tynger oss, men vi kan försöka begränsa hur mycket tid och energi vi lägger på dem. Varken för mycket eller för lite tid utan lagom.

/ Urban

Vi människor har tyvärr ofta en tendens att skylla på andra för våra egna brister och fel. Vilket inte är så konstigt, för det verkar ju vara en del av den mänskliga naturen. När Gud konfronterade Adam för att ha ätit av den förbjudna frukten skyllde han på Eva, som i sin tur skyllde på ormen…

Visst kan det var lockande att skylla sina problem, sitt dåliga handlande på någon annan, på omständigheterna, på samhället eller till och med på våra närstående. Men jag tror att denna inställning hindrar oss från att växa och att lära oss av våra misstag.

Ibland sägs det att barn och unga är experter på att skylla ifrån sig, men är det verkligen så? Visst, jag som till vardags arbetar på förskola får ofta uppleva att barn skyller ifrån sig men precis som mycket annat så tar de bara efter vuxenvärlden. När människor i den högsta samhälls toppen skyller på andra för sina egna tillkortakommanden signalerar det att det är helt okej att lägga över skulden på någon annan. Och finns det någon yrkeskategori som skyller ifrån sig lika mycket som politiker? Nej, jag tror faktiskt nte det, när hörde du senast en politiker erkänna ett misstag utan att också skylla ifrån sig? 

Jag vet mycket väl att det kan vara jobbigt att möta sanningen om sig själv. Det kan vara väldigt svårt att erkänna sina misstag, sina brister och fel. Självklart kan det finnas orsaker som förklarar ens handlande och beteende, men man måste ändå stå för det man gjort. 

Vi kommer alla att göra misstag, det är en oundviklig del av att vara människa. Men det är hur vi hanterar dessa misstag som definierar oss. Så ta ansvar och skyll inte ifrån dig och sträva efter ständig förbättring

/ Urban

Gång på gång så korsas våra livsvägar med andras livsvägar, vilket skapat ett myller av upplevelser, erfarenheter och relationer…

…och i varje möte med en annan människa finns en möjlighet att lära sig något nytt. Varje människa vi möter bär nämligen med sig en unik historia, en värld av upplevelser, erfarenheter och perspektiv som skiljer sig från våra egna.

Korsningarna påminner oss om att vi inte är ensamma och när vi korsar varandras livsvägar är det som att vi skapar en gemensam historia, även om våra mål och destinationer på vägen kan vara helt olika.

Personligen åker jag i princip aldrig tåg, men jag tror det var den fd. fotbollstränaren Alexander Axén som beskrev livet som en lång lång tågresa där ens medresenärer åker med olika långt. En del bara med mellan två stationer, medans andra är med på hela resan. Oavsett om våra livsvägar korsas en kortvarig stund eller långvarigt tänker jag att varje interaktion med en annan människa kan lämna avtryck. Ett djupt samtal över en kopp kaffe eller en promenad med någon kan ge oss insikter som förändrar vårt sätt att tänka.

Ibland kan en annan människas perspektiv hjälpa oss att se vår egen väg tydligare, och deras erfarenheter kan ge oss insikter som vi annars skulle ha missat. Men att gå i någon annans fotspår behöver inte betyda att vår resa saknar orginalitet, det är snarare så att vi använder de resurser och erfarenheter som finns tillgängliga för att skapa något eget.

Visst kan vi stundtals korsa varandras vägar, mötas vid en del vägskäl, men ingen har ett bättre svar än du själv på dina frågor. De och och förblir dina. Detta är viktigt, otroligt viktigt. Du gör din resa även när din väg korsar många andras väg. Ingen annan kan besvara frågorna som handlar om ditt liv, din kärlek, rädslorna som kan hindra dig och glädjen som fyller dig idag. Även när du kliver in i någon annans fotspår är det dina steg som skapar din väg. Du väljer att gå och får hjälp av avtryck du ser. Någon annan känner terrängen och visar vägen men det är du som går.

Britta Hermansson

Tänker att varje människa har sin takt, sina egna utmaningar och mål, och genom att vara medveten om sina egna värderingar och ambitioner kan man använda andras fotspår som en karta snarare än en väg som måste följas exakt. Även om vi inspireras av andra människors fotspår så är det våra beslut, vår uthållighet och vårt mod som definierar riktningen på vår livsväg.

/ Urban

Hela världen är full av underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag.

H.C. Andersen

Det sägs att underverk och mirakel är något övernaturligt i vår naturliga värld, men jag tänker att mycket av det som vi tar för givet i själva verket är övernaturligt. Och i en värld som ofta är fokuserad på vår egen prestation är det en slags påminnelse om att finna närvaro och glädje i nuet.

Mirakler är inte bara stora, sällsynta händelser, utan också vara små, vardagliga ögonblick av skönhet, godhet och förvandling som vi kan upptäcka om vi bara tar oss tid att se dem.

Från det att vi föds till den sista dagen vi andas så är varje ögonblick fyllt med stora som små mirakler. Tänk på allt det som sker i våra kroppar varje sekund för att hålla oss vid liv. Hjärtat som slår, lungorna som fylls med luft och alla våra sinnen som får oss att uppleva världen på så många olika sätt.

Livet är ett ständigt flöde av upplevelser, erfarenheter och lärdomar. Visst det kanske inte alltid känns så men varje dag är en gåva, ett nytt kapitel att utforska. Och om vi stannar upp och tar in det vi ser, hör och känner, inser vi att hela livet, med alla dess upp- och nedgångar, är ett mirakel.

Guds rike är som säd som någon sår på en åker, och sedan går han hem och lägger sig och glömmer alltihop. Men säden gror och växer, och han har ingen aning om hur.Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet

Markusevangeliet 4:26-28

Vad är det som gör att underverk och mirakel ofta blir osynliga för oss? Tänker att Jesus tydligt svarar på den frågan i dessa verser: När de blir vanliga! För det är ju så att detta sker hela tiden, år efter år sår och skördar bonden, och mjölet använder jag sedan till att baka kladdkakor på.

Men på något märkligt sätt har vi inom kyrkan ofta kategoriserat vad som är ett under. Vi har liksom skapat oss en bild av hur ett mirakel ska se ut, vilket gjort att vi inte ser alla de mirakler som dagligen sker runt omkring oss. Dessutom är vi tråkigt nog ofta tysta om de små, nästan osynliga undren din vi upplever.

Hörde nån predikant som sa att inget underverk är större än de minsta. Och jag gillar verkligen de orden, för de säger en viktig sanning: Gud är stor och mäktig men han bryr sig om minsta lilla grej, snacka om mirakel.

När dagen går mot natt, öppnas rymdernas ridå. Jag ser ett skådespel på en hög nivå. Jag står mållös av förundran, i nattens sceneri. Ett svindlade mirakel, allt i harmoni. Det finns massor av mirakel. Massor av mirakel. Jag ser massor av mirakel. Så långt som jag kan se.Jag häpnar mer och mer. Och natten går mot dag och jag vaknar till liv. Jag ser solen väcker jorden. Gör mig varm och intensiv. I varje liten cell, med sin gåta och mystik. Ett levande mirakel i livets mosaik. 

Per Höglund

/ Urban

När jag i morse vaknade hade jag fått flera meddelanden på messenger om att någon skapat en facebook profil i mitt namn. Tänk att någon annan vill vara mig? 😉 Detta fick mig osökt att börja tänka på detta med förebilder och att vilja vara som någon annan.

En förebild behöver inte vara en offentlig person utan kan lika gärna vara en lärare, en förälder, en vän eller kollega som genom sina dagliga handlingar inspirerar oss. Och vilka vi väljer att ha som förebilder påverkar oss antingen positivt eller negativt så det är nog viktigt att man tänker på vad det är de förmedlar med sitt kunnande och sin personlighet.

Du kanske inte tycker att du har någon speciell förebild men jag tänker att vi ständigt inspireras och triggas av våra medmänniskor. Det är när vi ser någon annan göra något som våra egna tankar och ideer utvecklas och vi finner motivation att göra något liknande. Och alla har vi faktiskt potential att vara förebilder för någon annan.

Man försöker locka fram goda sidor hos sig själv genom att se vilka sidor man tycker om hos ens förebild. Men samtidigt kan ju detta locka fram tankar om att alla andra är bra, och om jag bara önskar ha andras egenskaper, vem är då jag?

Samtidigt måste man vara medveten om att den ultimata förebilden inte finns, alla har brister och fel. Och kanske är den sanna förebilden den som är ärlig och vågar visa sin svaghet. Dessutom tror jag att man behöver olika förebilder i olika faser, områden och sammanhang i livet.

Personligen försöker jag så gott jag kan vara en förebild inom livets alla områden. I min yrkesroll som barnskötare, som pappa till två döttrar, som medmänniska och kristen. Ibland lyckas jag och ibland blir det mindre bra. Tror också att det är viktigt att vi berättar för andra människor hur mycket de betyder för oss, och att berätta för sina förebilder vilken betydelse de har är nog givande för båda parter.

/ Urban

Måste säga att sommarvädret lämnar en del övrigt att önska. Efter sol och värme i maj och början av juni har sommaren dominerats av lågtryck, svalt och ostadigt väder. Sommarvädret väcker många frågor, framförallt efter förra årets sommar som nog många skulle beskriva som en besvikelse. Faktum är att idag har halva sommaren gått och jag har inte badat en enda gång!!

Solen, den lyser med sin frånvaro. Okej, jag vet att den inte är borta, den finns ju någonstans där bakom molnen. Men vad hjälper det när jag bara ser moln!

Det svenska sommarvädret är som en spegling av hur oförutsägbart livet är, och att leva med det svenska sommarvädret lär oss att vara anpassningsbara och att uppskatta de soliga dagarna när de kommer. Eller är det så att vi då klagar på att det är för varmt?

Tänker att molnen är lite som livet, ibland kommer de och skymmer solens värmande strålar och ibland kommer de med regn och åska. Och många med mig tycker nog att livet känns mycket lättare när det är klarblå himmel än när det är mulet.

Tänker att Gud precis som solen ☀️ ger oss värme, glädje och kärlek. Men ibland så ser vi den inte pågrund av alla moln och vi känner inte av värmen från Gud. Men trots att det vissa dagar är totalt igenmulet så finns solen likafullt ändå. Solen finns där bakom molnen och väntar på att få värma dig.

När jag går igenom tuffa perioder försöker jag påminna mig själv om att han finns bakom molnen ändå. Det ger mig hopp om att det kommer ljusare dagar och jag inte är ensam i mina svårigheter. Och precis när jag skrivit färdigt detta blogginlägg ser jag att solen tränger igenom molntäcket, så nu måste jag ut!

/ Urban