Gud är inte någon överbeskyddande förälder

När jag tänker på överbeskyddande föräldrar ser jag framför mig en mamma eller pappa som knappt låter sitt barn gå in i ett annat rum utan att följa efter. Som ständigt är där för att ingripa, hjälpa och för att skydda sitt barn för varje form av smärta, motgång eller misslyckande. Men är detta verkligen vad vi behöver från vår himmelske Fader?

Givetvis vill vi skydda våra barn från allt ont, men samtidigt vet jag att det inte är möjligt eller ens önskvärt att skydda dem från varje problem. Tror nämligen att barn behöver få gå sin egen väg. De måste få utforska livet, göra misstag och möta utmaningar. Genom dessa erfarenheter lär de sig, växer och blir starkare. Om man hela tiden är där och hjälper, stöttar och beskyddar så hämmar man barns utveckling.

Att Gud inte är en överbeskyddande förälder betyder inte att han inte bryr sig om oss. Tvärtom, Guds kärlek är djup och medkännande, men han vet också vikten av att möta prövningar och svårigheter.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Lina Sandell

Varje nyfödd dag ger han dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. Det är genom prövningar och svårigheter som vår tro och vår karaktär formas. Om Gud skulle ta bort alla våra problem, skulle vi inte ha möjlighet att växa och utvecklas. Vi skulle bli oförmögna att möta livets utmaningar.

En viktig del i den kristna traditionen är att Gud gett människan den fria viljan. En gåva som innebär att vi får göra våra egna val och ta ansvar för våra egna handlingar. Men friheten innebär också att vi måste möta konsekvenserna av våra beslut, både de goda och de dåliga.

Eftersom Gud inte är någon överbeskyddande förälder så uppmanar han oss att ta ansvar för våra egna liv och handlingar. Och i stället för att se Gud som en som kontrollerar allting, kan vi lära oss att leva i tillit till det gudomliga mysteriet. Att acceptera att vi inte alltid förstår Guds planer eller varför saker händer men att vi litar på att det på något sätt finns i Guds händer.

/ Urban