Jag tror det ligger i människans natur att röra på sig, att vår kropp liksom är anpassad för att vara aktiv och röra på sig. Våra ben, höfter och ryggrad är anpassade för att gå på två ben och det är ju något vi strävar efter från det att vi bara är några månader gamla. Som bebisar genomgår vi en serie motoriska utvecklingssteg, från att lyfta huvudet och rulla över till andra sidan, till att sitta upp, åla, krypa, stå och slutligen gå.
Att röra på sig är inte bara en viktig del av människans utveckling utan också en central del för att upprätthålla både fysisk och mental hälsa. Det är liksom tydligt att vår kropp och hjärna är designade för att dra nytta av regelbunden fysisk aktivitet. Men ändå är det många som har väldigt stillasittande liv!
Som ni säkert vet gillar jag att promenera, dels promenerar jag för att få frisk luft och fysisk träning men lika mycket gör jag det för att reflektera. och rätt ofta fascineras jag av vilken betydelse det har för livet att få sätta den ena foten framför den andra.
Det är tydligen så att när man gör något monotont och upprepande som att promenera så blir hjärnan lite uttråkad och man går då in i en form av meditativt tillstånd. Och den rytmiska rörelsen av promenader hjälper till att generera nya tankar, ideer och perspektiv.
En del känner nog att de måste gå ut en sväng för att lugna ner sig litegrann och så är det givetvis även för mig ibland, men framförallt promenerar jag för att inte tappa bort mig själv.
Jag behöver helt enkelt dagligen få sätta den ena foten framför den andra och fundera över mitt liv. Vart är jag? Vart kom jag ifrån? Och vilken väg ska jag gå nu?
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 