När jag i morse vaknade hade jag fått flera meddelanden på messenger om att någon skapat en facebook profil i mitt namn. Tänk att någon annan vill vara mig? 😉 Detta fick mig osökt att börja tänka på detta med förebilder och att vilja vara som någon annan.
En förebild behöver inte vara en offentlig person utan kan lika gärna vara en lärare, en förälder, en vän eller kollega som genom sina dagliga handlingar inspirerar oss. Och vilka vi väljer att ha som förebilder påverkar oss antingen positivt eller negativt så det är nog viktigt att man tänker på vad det är de förmedlar med sitt kunnande och sin personlighet.
Du kanske inte tycker att du har någon speciell förebild men jag tänker att vi ständigt inspireras och triggas av våra medmänniskor. Det är när vi ser någon annan göra något som våra egna tankar och ideer utvecklas och vi finner motivation att göra något liknande. Och alla har vi faktiskt potential att vara förebilder för någon annan.
Man försöker locka fram goda sidor hos sig själv genom att se vilka sidor man tycker om hos ens förebild. Men samtidigt kan ju detta locka fram tankar om att alla andra är bra, och om jag bara önskar ha andras egenskaper, vem är då jag?
Samtidigt måste man vara medveten om att den ultimata förebilden inte finns, alla har brister och fel. Och kanske är den sanna förebilden den som är ärlig och vågar visa sin svaghet. Dessutom tror jag att man behöver olika förebilder i olika faser, områden och sammanhang i livet.
Personligen försöker jag så gott jag kan vara en förebild inom livets alla områden. I min yrkesroll som barnskötare, som pappa till två döttrar, som medmänniska och kristen. Ibland lyckas jag och ibland blir det mindre bra. Tror också att det är viktigt att vi berättar för andra människor hur mycket de betyder för oss, och att berätta för sina förebilder vilken betydelse de har är nog givande för båda parter.
/ Urban
