Precis som många andra har jag mycket ljud omkring mig. Till vardags arbetar jag på förskola och där är det aldrig tyst, dessutom älskar jag musik och att gå på konserter. Och visst kan det vara stimulerande med ljud som skapar en känsla av liv och aktivitet, men samtidigt har jag ett stort behov av tystnad.
Och tystnad är inte bara frånvaron av ljud, utan också en möjlighet att reflektera och att hinna i kapp sig själv. Att ta mig ut i naturen, där ljuden är mer naturliga och mindre påträngande är för mig ett effektivt sätt att finna ro.
Många får något irrande blick när man börjar tala om vikten av ensamhet eller långsamhet. Å ena sidan klagar man över att man inte hinner i kapp sig själv. Å andra sidan ser man till att aldrig vara ensam.
Sannolikt är det viktigaste än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna…
Owe Wikström
Vi har så mycket ljud omkring oss hela dagarna, så att vi knappt hör våra egna tankar och funderingar. Det är som att den inre resan obemärkt pågår medans vi är upptagna med den yttre.
Tystnaden, ensamheten, att ta långpromenader och att få komma ut i skogen har blivit allt viktigare för mig. Det är där jag kan reflektera över vart jag befinner mig, vart jag har varit och vart jag vill någonstans. Samtidigt förstår jag människors rädsla för tystnaden. Det är inte alltid så roligt och upplyftande att höra sina egna tankar, det kan vara väldigt kämpigt. Men framförallt är det nödvändigt.
Ett av de klassiska svaren på varför människan blir oroad av tystnaden är att hon då inte kan undkomma de stora livsfrågorna, de frågor man anar skall dyka upp men vanligtvis inte orkar ta till sig.
I tystnaden möter den jagade människan först förvirring och oro. Tankarna rusar genom huvudet. Splittringen är total. Detta har själasörjare i alla tider känt till. Råden är alltid detsamma. Ignorera förvirringen och håll ut. Efter de splittrade tankarna kommer något annat. Bortom den döljer sig ett annat slags tidsupplevelse. Den yttre stillheten är en förutsättning för den inre.
Owe Wikström
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 