Att titta på folk är mer än bara ett sätt att fördriva tiden…

Häromdagen strosade jag planlöst runt på Lunds kullerstensgator och parker, tittade på vackra byggnader, mysiga hus med stockrosor men framförallt tittade jag på folk.

Det tycks knappast finnas något som är så fascinerande som att betrakta andra människor. I alla kulturer märks det på cafeer, på torg och i gathörn. Världens äldsta, billigaste och vanligaste nöje torde vara just detta, att se på folk.

Owe Wikström

I botaniska trädgården satt några och spelade fiol. På lite håll stannade människor upp och lyssnar, ett barn försöker klappa i takt ett annat dansar runt litegrann och det är som att musiken skapar en slags tillfällig gemenskap.

På en parkbänk satt ett ungt förälskat par, de satt tätt intill varandra och ansiktena lös av lycka. De befann sig i en bubbla som om världen runt omkring inte fanns. Killens hand åkte in under den korta kjolen och han viskade något kärleksfullt i hennes öra. De reste sig och gick vidare och jag tänkte att de nog för en trevlig kväll.

Några muslimska kvinnor kom gåendes med heltäckande kläder och strax efter kom några tonårstjejer med minimalt med tyg på sig. Det var verkligen stora kontraster mellan dessa och vad är det egentligen som gör att en del kvinnor inte visar någon hud alls medan andra gör sig själva till objekt.

Jag såg ett strävsamt äldre par komma gåendes och gubben han hade fullt sjå att hänga med sin gråhåriga tant. Kom osökt att tänka på det äldre par som jag och min fru såg korsa en väg i Björknäs för över 25 år sedan, men som vi ändå ofta återkommer till när vi tänker på vår förhoppningsvis gemensamma ålderdom.

Att strosa runt och titta på folk är mer än bara ett sätt att fördriva tiden. Det är som att öppna en bok full med berättelser, en chans att se världen genom andras ögon. En påminnelse om att varje person, varje par, varje familj och varje kamratgäng bär på en unik berättelse som är en del av den stora pågående romanen livet.

Genom att observera den mångfald av uttryck och beteenden som utspelar sig i det offentliga rummet, blir mitt strosande en påminnelse om livets mångfald. Och det slår mig hur mycket vi kommunicerar med vår omgivning med annat än ord. Vad vill till exempel mannen med mängder av tatueringar på sin kropp säga? Eller tjejen som färgat håret rosa. Vad vill hon kommunicerar med sin hårfärg?

Att titta på folk sätter i alla fall igång mina fantasier och jag funderar på vilka de är, var de kommer ifrån, vad de tänker på och vart de är på väg. Tjejen som målmedvetet är ute och springer, och är helt uppslukad av sin löp rytm. För henne kanske löprundan är mer än bara motion, det kanske är en stund för sig själv innan hon åter ska hem till småbarnslivet.

De människor vi ser runt omkring oss kan inspirera och kanske till och med få oss att drömma. Att titta på folk ger oss alltså en möjlighet att reflektera över vårt eget liv. Vi ser likheter och skillnader vilket kan leda till en djupare förståelse för våra egna reaktioner och känslor. Men också en förståelse för andras.

/ Urban