Att vara för lite eller för mycket!

I filmen ”Sune i Grekland – All Inclusive” finns det en kort men tänkvärd dialog mellan Sune och hans tjej Sophie, som jag ofta återkommer till i tanken.

– Karl Sune Rudolf Andersson ibland är du bara för mycket!

– Jaha, ibland är du faktiskt för lite!

Alla känner vi nog vänner och bekanta, arbetskollegor och släktingar som ibland bara är för mycket. Människor som tar alldeles för stor plats, har åsikter om ditt och datt och typ älskar att höra sin egen röst! Människor som mer än gärna framför sina tankar, åsikter och funderingar, och som alltid vet mest och bäst. Men om man nu kan vara för mycket så måste man också kunna vara för lite? Eller hur?…

…och när jag nu sitter i soffan och skriver detta fundera jag på om jag själv är för mycket eller för lite. Jag vet att jag förr var som en liten mussla som bara ibland öppnade sig, men allt för ofta var tyst och stängd. Idag är jag mer spontan och frimodig i att säga vad jag tycker och tänker och ibland kanske det är för mycket? 🤔 I medarbetarsamtal har jag till exempel fått frågan om jag haft tankar på att bli politiker eller förskolechef?

Att vara för mycket kan nog innebära att man uppfattas som överdriven i sitt beteende, i sina känslor och i sitt sätt att uttrycka sig. Att man är dominant och tar mycket utrymme, samtidigt som man har stort behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Självklart är detta generaliserat och det som är för mycket i ett sammanhang kan vara helt accepterat och uppskattat i ett annat.

Att vara för lite kan innebära att man inte bryr sig om sina egna behov, åsikter eller känslor i tillräcklig utsträckning, vilket kan göra att man blir osynlig och förbisedd. Att man känner sig överkörd och nedvärderad. Att vara för lite handlar alltså om att inte ta den plats man faktiskt har rätt till, att vara för tyst eller för anpassningsbar.

Jag tänker att det kan vara problematiskt att vara för mycket eller för lite, det gäller att försöka hitta en balans där man kan vara sig själv och uttrycka sig autentiskt utan att varken ta upp all plats eller försvinna helt.

Balans innebär att kunna uttrycka sig och ta plats när det behövs, men också att veta när det är dags att lyssna och ge utrymme åt andra. För att få till den balansen krävs självkännedom och medvetenhet om hur ens beteende påverkar andra och en själv. I vissa situationer kan det vara rätt att ta ett steg framåt och vara mer medan det i andra kan vara bäst att vara mindre.

/ Urban