Månad: augusti 2024

Jag tänker att vår vardag är fylld av berättelser om högt och lågt, viktigt och oviktigt. När vi ses så delar vi glädje och sorger, omvälvande händelser och stilla vardagslunk med varandra. Utan att vi riktigt reflekterar över det tar vi del av andras upplevelser och erfarenheter och ventilerar våra med hjälp av berättelser.

En del av oss är frimodiga och berättar gärna om våra liv medan andra är mer tystlåtna och inte släpper så många inpå livet. Men jag tror att vi alla bär på en berättelse som förtjänas att höras, både för vår egen skull och för andra.

Varje människa lever sitt liv. Men om hon inte får berätta om det, om det inte finns någon som tar emot hennes historia blir hon diffus inför sig själv… För att det som någon varit med om skall övergå till att bli en händelse, krävs två komponenter, en berättares ord och en lyssnares inlevelse… När hon berättar trär hon upp sitt livs händelser på en lång livstråd, skymtar en tidslinje. Hon ser ett mönster framträda i den skenbara slumpen. Hon skapar ett sammanhang av lösdrivna minnesfragment.

Owe Wikström

Att berätta om sitt liv förutsätter inte bara att vi berättar, det behövs också någon som lyssnar. Det är helt enkelt viktigt att vår berättelse får bekräftas av någon annan för att vi ska kunna ta den till oss.

Min önskan är att leva på ett sätt som gör att jag berättar om mitt liv genom mitt berättande, men också genom de val och handlingar jag gör. Att det både ska ge mig som berättare och lyssnaren nya perspektiv och insikter om livet.

Genom att vi berättar och lyssnar skapar vi tillsammans vår framtid som individer, samhälle och kyrka, och jag tror att det är i äktheten som den verkliga kraften i våra berättelser ligger.

På den kristnes resa är berättelsen viktig. För vissa människor erbjuder tro en känsla av gemenskap och tillhörighet, och fungerar som en källa till tröst och styrka i svåra tider. För andra är tro en slags vägledning för moral och etik, som hjälper dem att navigera genom livets utmaningar och beslut. Och när man talar om sin tro tänker jag att ärlighet är det allra viktigaste.

Teologin kan diskutera, doktriner problematiseras, ja själva tron utmanas. Men en människas livsberättelse är odiskutabel. Vem har rätt att kritisera ett livsöde? Vår utmaning är att lyssna till varandra. Och vårda vår egen historia. Den behöver inte alltid vara strukturerad, däremot personlig. Den behöver inte alltid vara lycklig, men dock ärlig. Glöm läror och rätta teologiska svar, var rädd om ditt vittnesbörd och ditt liv. Din största tillgång och välsignelse.

Daniel Grahn

/ Urban

Inne på sista semesterveckan och sitter nu på altanen med en kopp kaffe, en god chokladboll och en bok av Owe Wikström. Funderar på hur semestern varit? Har den givit mig ny energi inför höstterminen eller är jag tröttare nu än innan?

Allt för ofta blir också resor ett jagande efter förbiilande upplevelser. Inte minst när semestern skall kompensera vardagens spring. Det gäller att hinna så mycket som möjligt när man är ledig

Owe Wikström

Semestern den fylls ofta med planer och aktiviteter, det är så mycket man vill hinna med på den begränsade tid man har. Vilket ibland kan resultera i att man ständigt är på väg vidare, från en plats till ett annan, från en upplevelse till en annan.

Jag kan villigt erkänna att jag tidigare semestrar ofta tänkt tanken att inte missa något, att verkligen ta vara på tiden. Att vilja se och uppleva mycket på semestern är nog en känsla som många kan relatera till, för visst är det häftigt att upptäcka nya platser. Men det är lätt hänt att göra misstaget att planera in på tok för många sevärdheter under en alldeles för kort period.

De yttre resorna ger inte alltid plats för de inre. Allt för ofta blir också resor ett jagande efter förbiilande upplevelser. Inte minst när semestern skall kompensera vardagens spring. Det gäller att hinna så mycket som möjligt när man är ledig.

Owe Wikström

Av egen erfarenhet vet jag att det bara blir stressigt, vilket är raka motsatsen till vilken känsla man egentligen är ute efter när man har semester. Det är väl egentligen inte så klokt att vara vid en sevärdhet samtidigt som man har koll på klockan för att man inte ska missa nästa…    

När man ständigt är på väg till nästa sevärdhet eller upplevelse, kan det vara svårt att verkligen vara närvarande i nuet. Man kan helt enkelt missa de små ögonblicken av lycka och skönhet eftersom fokus ligger på vad som kommer härnäst.

Jag vet inte vart jag är på väg, därför gäller det att skynda sig! Kanske är reshetsen ett sätt att trampa vatten ovanpå en känsla av leda och inre ödslighet?

Owe Wikström

Genom att tillåta sig själv att sakta ner, vara närvarande och njuta av nuet så kan man skapa en ledighet som ger mer tillfredsställelse och energi. En sådan semester tycker jag att jag haft i år, och jag har lärt mig att man behöver välja bort sådant man tycker om, saker som man vill se och uppleva i syfte att istället möta sig själv i nuet.

Människan måste medvetet välja bort en mängd av alla de aktiviteter hon vill, borde och önskar för att kunna erövra åt sig ett eftertänksamhetens område. Det gamla ordspråket står sig, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Owe Wikström

/ Urban

Precis som många andra har jag mycket ljud omkring mig. Till vardags arbetar jag på förskola och där är det aldrig tyst, dessutom älskar jag musik och att gå på konserter. Och visst kan det vara stimulerande med ljud som skapar en känsla av liv och aktivitet, men samtidigt har jag ett stort behov av tystnad.

Och tystnad är inte bara frånvaron av ljud, utan också en möjlighet att reflektera och att hinna i kapp sig själv. Att ta mig ut i naturen, där ljuden är mer naturliga och mindre påträngande är för mig ett effektivt sätt att finna ro.

Många får något irrande blick när man börjar tala om vikten av ensamhet eller långsamhet. Å ena sidan klagar man över att man inte hinner i kapp sig själv. Å andra sidan ser man till att aldrig vara ensam.

Sannolikt är det viktigaste än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna…

Owe Wikström

Vi har så mycket ljud omkring oss hela dagarna, så att vi knappt hör våra egna tankar och funderingar. Det är som att den inre resan obemärkt pågår medans vi är upptagna med den yttre.

Tystnaden, ensamheten, att ta långpromenader och att få komma ut i skogen har blivit allt viktigare för mig. Det är där jag kan reflektera över vart jag befinner mig, vart jag har varit och vart jag vill någonstans. Samtidigt förstår jag människors rädsla för tystnaden. Det är inte alltid så roligt och upplyftande att höra sina egna tankar, det kan vara väldigt kämpigt. Men framförallt är det nödvändigt.

Ett av de klassiska svaren på varför människan blir oroad av tystnaden är att hon då inte kan undkomma de stora livsfrågorna, de frågor man anar skall dyka upp men vanligtvis inte orkar ta till sig.

I tystnaden möter den jagade människan först förvirring och oro. Tankarna rusar genom huvudet. Splittringen är total. Detta har själasörjare i alla tider känt till. Råden är alltid detsamma. Ignorera förvirringen och håll ut. Efter de splittrade tankarna kommer något annat. Bortom den döljer sig ett annat slags tidsupplevelse. Den yttre stillheten är en förutsättning för den inre.

Owe Wikström

/ Urban

Är inne i en period där jag läser flera av Owe Wikströms böcker, vilket kommer märkas här på bloggen. I boken Ikonen i fickan skriver han om yttre och inre resor, två parallella och ofta sammanflätade processer som formar oss som människor. En fråga som han ofta återkommer till är vad det är vi vill resa till och vad det är vi vill resa ifrån?

Den yttre resan handlar om resor vi gör, platser vi besöker, människor vi möter och händelser som vi är med om. Tänker att denna resa också inkluderar utbildning, karriär och relationer.

Den inre resan handlar om vem vi innerst inne är, om våra innersta tankar, känslor, värderingar och övertygelser. Den inre resan handlar alltså om självkännedom, och fokuserar på det mentala, emotionella och andliga.

Den yttre och den inre resan kompletterar och påverkar ständigt varandra. Våra yttre erfarenheter påverkar vårt inre och hur vårt inre mår och utvecklas kan förändra hur vi upplever, tänker och agerar i det yttre.

Tänker att det behövs en balans mellan det yttre och det inre. Ett allt för starkt fokus på den yttre resan utan att ta hänsyn till inre behov kan leda till känslor av tomhet och otillfredsställelse. Å andra sidan, att bara fokusera på sin inre resa kan gör att vi blir världsfrånvända.

Frågan är vart jag behöver resa för att mitt inre ska må bra, eller jag kanske inte behöver resa nånstans. Mitt inre kanske behöver få vara hemma i lugn och ro?

Vi behöve nog då och då fundera på vad det är vi vill resa till och vad det är vi vill resa ifrån. Men en sak är jag ganska säker på, den inre resan kan man inte fly ifrån genom att boka en resa till Medelhavet eller Thailand. Det funkar inte heller att åka och vandra i svenska fjällen en vecka.

Men det går också att vända på perspektiven. Under en resa kan en individ komma närmare sig själv, nå sitt eget eller rentav tillvarons centrum. Den geografiska resans inre färd går alltså åt två skilda håll, det kan vara ett sätt att fly från sig själv. Men det kan även erbjuda ett tillfälle att hinna ikapp sig själv.

Owe Wikström

Men då gäller det att ta tillfället i akt och hinna ikapp sig själv, genom att arbeta med sitt inre i en ny miljö.

Men visst är det lite märkligt att vi ofta skyndar oss hit och dit och hittar på massa saker trots att vi inte riktigt vet vart vi är på väg.

Jag vet inte vart jag är på väg, därför gäller det att skynda sig!

Owe Wikström

Läste nånstans att leva utan att ha en aning om vad man längtar efter och vad man behöver för att komma dit, är som att vara ute och åka utan vare sig karta, vägskyltar,eller GPS.

Livet kan delas i tre perioder, det som är, det som var och det som kommer.

Seneca

Det är viktigt att stanna upp och reflektera över vart man är på väg, vart man har varit och vart man befinner sig just nu. Så att det förflutna, nuet och framtiden på något sätt blir en helhetsbild av vårt liv..

Den inre färdens mest grundläggande förutsättning är att människan allvarligt stannar upp och gör en positionsbestämning. För att anträda resan måste hon veta vem hon är, var hon befinner sig och vart hon ämnar ta vägen. Om en människa aldrig tänker på sitt liv som riktat mot något, utan driver utan styrsel, låter dagarna går kommer hon till slut att göra en bitter upptäckt. Hon har aldrig levat. Andras kommandon eller egna inre impulsers tvära kast har bestämt.

Owe Wikström

/ Urban

Jag vet inte hur det är för dig men jag har i alla fall väldigt svårt att vara still när jag hör svängig musik. Musik har en naturlig rytm som får mig att vilja röra på mig och på samma sätt tänker jag att livet har en rytm som vi är menade att följa.

Vad som är livets rytm kan tolkas på många olika sätt. Det kan syfta på den naturliga cykeln av födsel, liv och död. Det kan syfta på de dagliga och veckovisa rutinerna som vi följer eller på årstidernas växlingar, där varje årstid har sin unika karaktär och funktion. Det kan också syfta på den dynamiska balansen mellan arbete, vila och fritid.

Fortare och mer är nog inte alltid det bästa. Men genom att förstå och ta till sig livets naturliga rytm tänker jag att kan vi finna nån slags lugn och balans.

Precis som vi inte kan motstå att gunga med till svängig musik, bör vi inte motstå den naturliga rytmen i livet. Vi behöver alla lyssna efter den rytm som hjälper oss och inte tröttnar ut oss. En rytm som är bra både för andra, kropp och själ, och som uppfyller våra rättmätiga behov psykiskt, fysiskt, emotionellt, intellektuellt och andligt. 

Att ha en regelbunden rytm ger en känsla av förutsägbarhet och stabilitet. Men det gäller att vara flexibel. Livet kan vara oförutsägbart, så det gäller att var beredd att justera sin rytm när det behövs.

/ Urban

På kvällen har jag inga som helst problem med att somna. Jag är verkligen inte typen som ligger och vrider och vänder på mig utan jag somnar oftast inom några minuter. Har dock en tendens att ofta vakna tidigt på morgonen, oftast någon gång mellan 04.00 och 06.30, och efter det är det typ omöjligt att somna om och det oavsett hur sent jag gått och lagt mig. Ligger och vrider och vänder på mig och kommer liksom aldrig till ro förräns jag skrivit några rader och tagit en morgonpromenad.

Under semestern är jag dessutom uppe längre än vanligt på kvällen, vilket resulterar i att jag nu sover mindre än när jag jobbar. Så frågan är om jag verkligen vilar under semestern? Och vad är egentligen vila?

Självklart kan vila handla om sömn och fysisk återhämtning. Många blir ju helt lyriska över att få sovmorgon och att ligga och dra sig, men inte jag. Jag väljer att tro på den forskning som menar att det inte är bra att ta sovmorgnar, även om det ibland kan vara frustrerande att vakna tidigt och inte kunna somna om.

Men framförallt är det rofyllt att vakna tidigt på morgonen och se en ny dag ta form, innan de flesta andra vaknat. Vill nog påstå att morgonen har en särskild rofylldhet som är svår att finna under resten av dagen.

Varje morgon vaknar vi upp i en värld som vi inte själva skapat.  En värld så sinnesrikt konstruerad att vi borde ägna en stund varje morgon åt att bara häpna en.

Tomas Sjödin

För mig är ofta morgontimmarna en tid för reflektion och eftertanke. En stund av lugn och tystnad som ger en slags känsla av klarhet, och det är då jag som bäst får ner mina tankar och funderingar på pränt.

/ Urban

Berättelsen om David & Goliat känner nog de flesta till. Den unge herde pojken som kommer för att besöka sina bröder i armén och då erbjuder sig att slåss mot jätten Goliat.

Saul som var kung imponerades av Davids mod och klädde honom i sin egen rustning. Men rustningen var alldeles för stor och tung för David som inte var van vid att bära sådan utrustning. Han kunde knappt röra sig i den.

David kastade av sig rustningen, tog sin käpp, valde ut fem släta stenar och stoppade dem i sin herde väska. Med slungan i handen gick han sedan emot jätten Goliat och med en enda sten från sin slunga besegrade han fienden.

Jag växte upp med historien om Goliat, men jag önskar att jag tidigare hade förstått vad begreppet Sauls rustning betydde. Principen är väldigt enkel. Den grundas på att var och en av oss har särskilda gåvor… Hela världen vill att vi skall bli precis som de, men när vi fungerar i våra verkliga gåvor får vi inte bara se bättre resultat utan ökar också chansen att, precis som David uppnå resultatet utan att göra slut på oss själva. Andra människors rustning kan se bra ut, men då vi använder våra egna talanger så får vi jättarna på fall.

Rob Parson

Jag vet mycket väl att det både är tungt och jobbigt att vara någon som man inte är. Så var sann mot dig själ, ta av dig rustningen och använd de gåvor du fått. Tro på dina egna förmågor istället för att försöka vara någon annan.

Du är unik, inte som någon annan, du har någonting, som ingen annan har. Så speciell, mer än du kan ana…

Louise Hoffsten

Varje människa har fått en unik personlighet och specifika gåvor att förvalta. Och jag tror inte vi ska dölja dessa gåvor och talanger, istället ska vi frimodigt visa dem för omvärlden och inspirera och uppmuntra andra att göra detsamma.

Vänta inte på att någon annan ska uppmärksamma din talang, utan visa vad du kan och vad du vill bidra med. Stå upp för den du är och kom ihåg att andra människors rustning kan se bra ut, men det är när vi använder vår egen talang som vi får jättarna på fall.

/ Urban