Livet handlar om prioriteringar, att lägga till och dra ifrån. Att lägga till det som ger oss glädje och mening och dra ifrån det som dränerar oss på energi. Man skulle nog kunna säga att livet är en ständig process av att justera och omprioritera.
Och det skrivs mängder av texter om konsten att hinna med allt man vill, men kan man verkligen det? Och om man inte hinner med allt det där man tänkt sig har man då haft allt för mycket ambitioner, varit lat eller ostrukturerad? Eller har man varit tidsoptimist? Visst kan det vara så, men faktum är att det mesta i livet hinner man inte med, det mesta missar man!
Du kanske tycker att det är ett tråkigt konstaterande att man missar det mesta. Men att inse att man inte kan hinna allt man vill i livet kan också kännas befriande. Det är både okej och mänskligt att det alltid kommer finnas saker vi vill göra och uppleva som vi inte hinner med. Det är liksom en del av att vara människa, att ha drömmar och möjligheter framför sig, men samtidigt är det nog nödvändigt att vi inte kan göra allt vi önskar och vill.
Tänker att begränsningarna i livet är nödvändiga för att våra val och handlingar ska få en mening. Om vi kunde göra allt vi vill och drömmer om, utan några gränser så skulle nog inget till slut kännas speciellt eller värdefullt.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 