Månad: september 2024

Under en promenad tillsammans med en vän fick jag höra att man kan likna livet vid en Zebra, vilket jag tycker är en klockren beskrivning på hur det är att vara människa.

Det är en metafor som beskriver livets kontraster, de ljusa stunderna och de mörka precis som ränderna på en zebra. Ibland är de ljusa ränderna bredare och mer framträdande än de mörka och ibland är det precis tvärtom. Och jag vet mycket väl att de mörka perioderna kan kännas långa men precis som på en zebra kommer de vita ränderna alltid tillbaks, även om de till en början kan vara smalare och mer diskreta.

Precis som en zebras ränder är en del av dess identitet och gör den unik, är våra upplevelser, både de positiva och negativa en naturlig del av våra liv. Tillsammans skapar det svarta och vita en helhet, ett unikt mönster som gör varje människas liv till sin egen berättelse.

Att se livet som en zebra kan också vara ett sätt att förstå och acceptera att livet sällan är helt perfekt eller helt mörkt, ofta är det en blandning av båda. Man kan nämligen vara glad och ledsen, lugn och orolig samtidigt. Det är faktiskt helt naturligt att känna så, eftersom våra känslor är komplexa och kan rymma flera lager och nyanser. 

/ Urban

Jag tänker att Guds plan för ens liv kan liknas vid ett pussel och att vi alla är pusselbitar i ett gigantiskt pussel. Och precis som barn ofta gör försöker vi ibland tvinga ner vår pusselbit på en plats där den faktiskt inte ska sitta. Vi trycker och lirkar tills den passar utan upptäcka att motivet då blir fel.

Precis som ett pussel består av många enskilda bitar som till en början kan verka oklara och slumpmässiga kan våra liv innehålla upplevelser, händelser, erfarenheter och beslut som inte alltid verkar hänga ihop. Men precis som pusselbitarna så småningom faller på plats och bildar ett motiv tror jag att händelser och beslut i våra liv kan få en mening och en plats i Guds plan.

Guds plan för ens liv kanske är som ett stort pussel som finns inom en ram. Innanför ramen har vi stor frihet att lägga vilken pusselbit vi vill. Ibland håller vi på i ena hörnet och ibland i mitten och så vidare, men allt är liksom Guds plan. Men vi kan också strunta i att lägga en pusselbit, det vill säga gå emot Guds vilja och plan. Och ibland kanske vi rentav försöker få in en pusselbit från något annat pussel.

Man skulle kunna säga att det hela tiden är en balans mellan Guds plan och vår egen fria vilja. Och eftersom Gud är allseende och allvetande så kan han hela tiden se hela pusslets bild, men vi har frihet att välja hur vi bit för bit vill bygga det. Varje val vi gör i livet är som att lägga en bit i pusslet, ibland passar biten perfekt, ibland kanske den inte gör det och vi måste prova igen.

/ Urban