Ibland händer det saker i ens liv som man inte riktigt kan släppa. Saker som känslomässigt är svåra att hantera och ju mer man tänker desto sämre mår man. Det är lätt hänt att man fastnar i negativa tankemönster eller ältar en händelse och då kan det kännas som att tankarna bara växer och blir tyngre ju mer man fokuserar på dem.
Tror att vi alla har saker inom oss som vi skulle vilja prata om, men som vi av rädsla istället går och bär på själva. Personligen gick jag många år och bara på massa ”skit’ inom mig som jag inte vågade tala om, trots att det enda jag egentligen ville var att få ur mig det. Och ju längre tiden gick desto svårare blev det.
Det gick flera år utan att jag berättade om mitt mående och att jag hade posttraumatisk stressyndrom, men när jag väl tog mod till mig och berättade om mitt mående började jag läka som människa.
Psykoterapeuten som jag då började gå hos berättade att merparten av hans klienter genom åren målat upp en felaktig bild av hur det kommer att bli när man säger som det är. Precis som många andra hade jag byggt upp scenarion i mitt huvud med de värsta tänkbara konsekvenserna av att vara ärlig om mitt mående.
Rädslan för att bli dömd, inte förstådd eller för att belasta andra kan skapa en känsla av det kommer bli ”en bomb” att säga sanningen om sitt mående. Men i verkligheten kan det snarare leda till lättnad och stöd. Stegen känns lättare när man väl fått ur sig det jobbiga, och många med mig har nog upptäckt att omgivningen är mer förstående och accepterade än man trott.
Att få prata öppet och ärligt med någon som lyssnar kan vara oerhört befriande. Att inför en vän, psykolog eller själavårdare få sätta ord på det som känns svårt och överväldigande kan göra att vi börjar se saker från ett annat perspektiv. När vi inte längre behöver hålla allt inom oss, känns bördan lättare och stegen framåt mer möjliga att ta.
Kan det vara så lätt att man blir less på att vara ledsen? Kan det vara så bra att man blir trött på att vara trött? Jag inte vet jag men nu när jag fått ur mig skiten när någon riktigt lyssnat på vad jag har känt är det som om det har minskat, annat växt sig stort….
Tommie Sewon
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 