Allt i våra liv påverkas av vilken syn vi har och inte minst hur vi ser på oss själva. Och det i sin tur är ofta beroende av hur andra har sett på oss. Andras ögon kan vara så olika, de kan ge värme, närvaro och livsmod men också fruktan, tomhet och förakt.
Många av oss är nog våra värsta kritiker, vi har liksom en tendens att fokusera på våra svagheter och misstag mer än våra styrkor och framgångar. Vi jämför oss med andra och kan känna oss otillräckliga, ovärdiga och tyngda av skuld och skam.
Visst, att vara självkritisk kan ibland hjälpa oss att växa och bli bättre, men om vi är allt för självkritiska kan det istället skapa osäkerhet, ångest och låg självkänsla.
Tänk om vi istället skulle försöka se oss själva genom Jesu kärleksfulla blick! Tror nämligen att han ser oss på ett helt annat sätt än vi själva, när vi ser brister, misslyckande och svagheter ser han potential och värde. Hans syn på oss är inte begränsad av våra misstag eller våra känslor av otillräcklighet.
Hans syn på oss är grundad i vår inneboende värdighet och potential som skapade i Guds avbild. Och han ser det goda i oss även när vi inte kan se det själva. Med andra ord, medan vi ofta dömer oss själva utifrån vad vi gör eller inte gör, ser Jesus oss i ljuset av vem vi är i vårt innersta och den kärlek han har för oss.
Att förstå och acceptera detta kan vara en utmaning för oss, men också en befrielse då denna syn kan hjälpa oss att vara mer barmhärtig mot oss själva och att förstå att vi inte behöver vara perfekta för att vara värda kärlek och respekt. Att se på sig själv på samma sätt som Jesus handlar om att försöka se sig själv genom en lins av kärlek, nåd och förlåtelse.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 