Att lyssna…

Jag brukar ibland få höra att jag är en bra lyssnare och så är det nog. Men ärligt talat så brukar jag ibland anta att jag förstår vad den andre menar och vill ha sagt, vilket gör att jag ligger steget före, drar slutsatser och kanske avbryter och fyller i, istället för att låta personen tala till punkt.

Kanske är det så att vi ofta tror att vi lyssnar men istället kommer vi med goda råd, förklaringar, lösningar och tröst. Tänker att det finns en balans mellan att dela våra egna erfarenheter och att bara lyssna på andra. När vi lyssnar utan att känna behovet att jämföra eller svara med våra egna berättelser, ger vi utrymme för den andre att känna sig hörd och förstådd. Och ibland är det nog just den känslan av att bli lyssnad på som människor behöver mest.

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd, då gör du inte det jag bad dig om. När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta varför jag inte borde känna som jag gör, då trampar du på mina känslor. När jag ber dig lyssna på mig och du känner att du måste lösa mitt problem, då sviker du mig, hur konstigt det än låter…

Läste nånstans att lyssnandet är ett slags dubbelseende, i vilket man både ser utåt och inåt. Vi tittar och söker ögonkontakt med den som talar samtidigt som vi målar upp bilder i vårt inre av de ord som sägs. Dessa bilder skapas såklart utifrån våra föreställningar, erfarenheter och upplevelser av livet. Men som den välkända dikten säger gör vi något som den personen faktiskt inte bad om när vi börjar ge råd, och hur konstigt det än kan verka så sviker vi faktiskt den som bett oss lyssna då vi känner att vi måste lösa dennes problem.

Att lyssna är inte enbart att uppfatta orden i det någon säger, det handlar lika mycket om att uppfatta ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall. Att lyssna utan att försöka lösa den andres problem innebär att vi lyssnar utan att bedöma det vi hör som rätt eller fel, dumt eller smart, passande eller opassande.

Att vi lyssnar med hela kroppen, lämnar våra egna tankar och flyttar uppmärksamhet och koncentration till den som talar genom att nicka, ha ögonkontakt och hmm-a litegrann.

/ Urban