Sätter mig vid skrivbordet för att skriva färdigt ett blogginlägg, vänder upp kalenderbladet till dagens datum och blicken fastnar på orden som står där.
De där orden påminner mig om hur viktigt det är att låta tankarna få vandra, och för att de ska kunna göra det behöver i alla fall jag röra på mig.
Genom livets toppar och dalar har jag insett att promenader och vandringar är oerhört viktiga för att jag ska må bra psykiskt. Och jag tänker att vetskapen att jag kan påverka mitt mentala välbefinnande genom något så enkelt som att röra på mig är en styrka i sig själv.
Det är något med att sätta en fot framför den andra som får tankarna att följa med och det är där ute i rörelsen som jag har hittat mitt sätt att klara av livets toppar och dalar.
När tankarna snurrar och känslorna stormar inombords kan det vara svårt att sitta still. Då finns det inget bättre än att komma ut och låta kroppen röra sig och ge tankarna ett utrymme att andas. Det behöver inte handla om att lösa något specifikt utan bara om att rensa huvudet. Att låta tankarna komma och gå utan krav på lösningar eller slutsatser.
Precis som stigarna jag går på kan tankarna slingra sig åt oväntade håll, ta omvägar eller hitta nya riktningar. Och där mellan stegen har jag lärt mig att livet alltid går vidare och att jag bara behöver följa med, ett steg i taget.
/ Urban
Ps. Blogginlägget jag skulle skriva färdigt får publiceras någon annan dag. Ds.
Urbans Tankar och Funderingar 