Gud är ingen överbeskyddande förälder

Något av det jobbigaste som finns är överbeskyddande föräldrar, föräldrar som ständigt följer med barnet, även i de enklaste situationer, och ingriper direkt för att hjälpa, skydda eller trösta. Föräldrar som inte låter sitt barn utforska världen på egen hand.

Det kan nog ofta bero på en djup oro för barnets säkerhet och välmående, men samtidigt kan det leda till att barnet blir beroende och inte får utveckla sin självständighet. Det hindrar liksom den naturliga processen där barnet lär sig att hantera frustration, lösa problem och bygga upp självkänsla genom att lyckad på egen hand.

Det kan också skapa en osäkerhet hos barnet. Om en förälder alltid ingriper, får barnet signalen att världen är farlig och att det inte kan klara sig själv utan ständig hjälp.

Jag tror det är bra för barn att ibland misslyckas eller uppleva lite motgångar, eftersom det ger dem möjlighet att växa.

Men vad har detta med Gud att göra? Jo, jag tror att han tänker precis likadant, för han är ingen överbeskyddande förälder.

I psalmen Blott en Dag sjunger vi: han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjda och smärta. Möda, vila och behag.

Tror det är precis så Gud tänker och agerar. Varje nyfödd dag ger han dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. 

Jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren gör allt detta.

Jesaja 45:7

Detta bibelord är inte lätt att förstå, men jag tror inte att det är Gud som skapar olycka, utan att det snarare är så att han som allsmäktig tillåter att människor går igenom svårigheter, lidande och utmaningar. Här är också den fria viljan en viktig aspekt. Tänker att det onda som vi kan få uppleva kan vara resultatet av fria val, både av oss själva och andra, snarare än ett ingripande från Gud.

Om Gud var en överbeskyddande förälder och konstant ingrep för att skydda oss från alla svårigheter och all smärta så kulle det begränsa vår frihet att fatta egna beslut.

Friheten att möta utmaningar, och ibland misslyckas, är en viktig del i att vara människa. Och genom att möta motgångar och lidande kan vi utveckla dygder som tålamod, medkänsla, ödmjukhet, styrka, uthållighet, tacksamhet, visdom och förlåtelse.

/ Urban