
Ikväll ska jag för tredje gången hålla mitt föredrag Att resa sig och gå vidare, denna gång på Frälsningsarmén i Tranås. Ett föredrag om att bli utsatt för ett flertal grova våldsbrott och hur jag kunnat gå vidare. Hur det påverkat livet och min kristna tro…

Alla drabbas vi av motgångar i livet, stora som små och att resa sig och gå vidare är en av de mest centrala delarna av att vara människa.
Att resa sig och gå vidare handlar om hitta styrka, samla sig och ta nya steg efter prövningar och svårigheter. Men att resa sig är inte alltid en så enkel handling. Det kräver mod att möta smärtan, att erkänna våra sår och att acceptera att man kanske inte har alla svar.
Ibland innebär det också att vi faller flera gånger innan vi faktiskt lyckas resa oss. Och det är okej, resan är inte linjär, och varje försök att ta ett steg framåt tänker jag är ett tecken på styrka. Men vi kan faktiskt inte resa oss och gå vidare om vi samtidigt flyr. Det är nämligen så att för att gå vidare måste man börja reda ut vad som pågår i ens inre och varför.
Det finns nog ingen upptrampad och snitslad stig att följa som visar hur man tar sig vidare efter trauman och annat jobbigt. Alla måste hitta sitt eget sätt att resa sig och gå vidare, men ingen klarar nog av att göra det helt på egen hand. Tror att vi alla skulle må bra av att visa oss mer sårbara och kanske är det så att den största utmaningen många gånger är att be om hjälp och ta emot hjälp.
Gå vidare betyder inte att glömma eller förneka det som hänt. Det handlar snarare om att ge sig själv tillåtelse att leva vidare trots det som varit. Att bära med sig sina erfarenheter som en del av ens historia, men inte låta dem definiera ens framtid. Det är en process av att försonas med det förflutna och skapa nya möjligheter. Och kom ihåg att varje ny dag är en möjlighet att börja om, att sträva efter att växa och lära sig av det förflutna istället för att fastna i det.
/ Urban
