Vi människor är som en matrjoskja…

Vi människor är som en matrjoskja eller en babusjka som de ofta kallas utanför Ryssland. Precis som varje docka innehåller en mindre docka inuti bär vi människor lager på lager som döljer djupare delar av oss själva. Varje lager representerar en annan aspekt av vår personlighet, historia eller erfarenhet…

En människa är alltså så mycket mer än det du se när du tittar på henne eller det du själv ser i spegeln. Var och en av oss består av olika versioner av oss själva. Identiteter som vi klär på och av när det passar, beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i.

Varje lager och roll är som en fragment av vår fullständiga identitet och kanske ett unikt uttryck för vilka vi är just i det ögonblicket. Denna mångfacetterade personlighet kan både ses som anpassningsförmåga och en källa till inre komplexitet.

Man skulle kunna säga att det är att som att vi bär en samling av utav masker, inte för att dölja oss utan för att bättre kunna uttrycka de olika sidor av oss som hör samman med vårt livs olika kapitel. Kanske är det just i dessa lager och versioner av oss själva som vår mänsklighet verkligen träder fram.

Att lära känna en annan människa på djupet är som att försiktigt öppna matrjoskja dockan och upptäcka att det finns flera dockor placerade i varandra, och där varje docka gradvis blir mindre och mindre…

…det är som att varje person har en kärna av något väldigt personligt och unikt, inbäddat under flera lager.

Att mogna och växa som människa tror jag handlar om att lära känna sina olika lager, roller och personligheter. Ibland säga det att vår identitet formas under ungdomsåren men jag vill påstå att den processen pågår under hela livet. Ganska ofta händer det att jag upptäcker nya sidor i min personlighet, som jag inte känt till tidigare. Och kanske är det så att när man tror sig veta vem man är så uppdagas det ännu fler dockor där inuti eller för att använda Tomas Sjödins ord: ”Det finns tusen olevda liv inom mig”.

/ Urban