Att känna ångest är ofta allt annat än roligt, det kan vara en överväldigande och obehaglig känsla som dränerar en på energi. Och om ångesten är återkommande och intensiv kan den bli ett hinder i vardagen och skapa en negativ spiral som leder till psykisk ohälsa.
Personligen har jag i perioder haft panikångest med panikattacker som kan upplevas skrämmande med hjärtklappning, svettningar, yrsel och en känsla av att inte få luft.
Jag har haft posttraumatiskt stressyndrom med flashbacks och mardrömmar och en ständig känsla av att ha koll på omgivningen runt omkring mig. Och med en ångest kopplad till minnena av de traumatiska händelserna jag blev utsatt för. Men också en ångest över att jag inte hade berättat för mina nära och kära hur jag mådde och tagit tag i problemet, vilket skapade ännu mer skuld, skam och frustration gentemot mig själv.
Jag har haft prestationsångest, vilket var en bidragande faktor till att jag drabbades av utmattningssyndrom för tre år sedan. Att ställa höga krav på sig själv är något många gör, särskilt när man har en stark vilja att lyckas eller att leva upp till egna eller andras förväntningar. Men när dessa krav blir för tunga att bära, kan de börja skapa stress, ångest och en känsla av otillräcklighet, som om inget man gör riktigt räcker till.
När jag började skriva detta blogginlägg dök plötsligt denna bild upp på instagram och jag tänker att psykologen Henrik Wiman har en viktig poäng i att ångest är symtomet och inte problemet, och faktum är att ångest inte enbart är negativt, även om det ofta kanske upplevs så.
Många gånger kan ångesten kännas som ett hinder, särskilt när det känns som att den inte är kopplad till en tydlig orsak. Vilket kan göra att den känns förvirrande och svår att förstå. Men ångest är ett symtom som beror på något, och detta ”något” är det som är problemet. Det är det vi på något sätt måste bearbeta och ta tag i.
Att lära sig ängslas är ett äventyr som varje människa måste igenom för att hon inte skall bli förtappad genom att hon aldrig ha erfarit ångest eller sjunkit ned i ångesten; den som har lärt sig att känna ångest på rätt sätt, han har lärt sig det största.
Sören Kierkegaard
Tänker att ångest är inte bara en negativ känsla som ska undvikas eller förnekas utan snarare är det en väsentlig del av att vara människa.
Ibland är det en nödvändig känsla som hjälper oss att gå vidare i livet. Men då är det viktigt att vi lär oss att hantera och förhålla oss till vår ångest. När vi kan acceptera ångesten och använda den som ett verktyg för förändring kan vi omvandla den till något konstruktivt istället för att låta den styra våra liv.
Vad skulle hända om vi började se ångest som en kompass som pekar på saker i vårt liv som behöver vår uppmärksamhet. Att ångest helt enkelt är kroppens sätt att tala om att något inte är i balans, att något behöver förändras eller bearbetas.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 