Ilska – verktyg eller vapen?

Efter att ha skrivit om ångest och skam är det nu dags för en känsla som vi alla upplever ibland, nämligen ilska. Vi kan bli arga när vi känner oss orättvist behandlade, missförstådda eller när vi möter motgångar och inte lyckas nå de mål vi kämpat för. Vi kan också känna ilska över världsläget och de orättvisor som finns runt omkring oss.

Samtidigt är ilska en känsla vi ofta lär oss att undvika, gömma undan eller dämpa. Men i känslornas värld finns det en tydlig och viktig skillnad mellan positiva och negativa känslor. Positiva känslor som glädje och tillfredsställelse växer när de uppmärksammas och bekräftas. Medan det med negativa känslor som till exempel ilska fungerar tvärtom. När dessa känslor blir sedda och bekräftade har de en tendens att försvagas och ebba ut…

…om negativa känslor däremot tystas ner eller ignoreras kan de istället växa sig starkare och hålla sig kvar. Att försöka förminska eller dölja dessa känslor hjälper inte, tvärtom kan det leda till att de gror under ytan och blossar upp senare i nya situationer.

Tänker att ilska är som en vass kniv, den kan både vara ett verktyg och ett vapen. Den kan skada både andra och oss själva om den får härja fritt, men den kan också vara en drivkraft till förändring. Att känna ilska är inte fel i sig, det viktiga är att lära sig hantera den på ett hälsosamt sätt. Många gånger kan ilska hjälpa oss att sätta gränser och stå upp för oss själva, men samtidigt kan ilska förblinda oss. Låter vi den ta över helt riskerar vi att agera på ett sätt som vi senare får ångra.

Ilska som hålls inne allt för länge kan sätta sig kroppen som huvudvärk, magbesvär, stress och bitterhet. Ibland behöver man tillåta sig själv att bli arg för att sedan kunna bli glad. Och av egen erfarenhet vet jag att ilska kan vara ett viktigt steg i att bearbeta smärtsamma händelser. Genom att tillåta sig själv att känna ilska kan man även börja förstå den mer nyanserat och så småningom släppa den, vilket i sin tur gör att man kan nå en plats av försoning.

Nyckeln ligger i att försöka förstå och hantera ilskan. Att fråga sig själv varifrån den kommer och vad som triggar den. Och vad kan jag göra med den här känslan? Hur kan jag uttrycka min ilska på ett sätt som är konstruktivt?

/ Urban