November är inte bara en månad mellan höst och vinter, det är även en tid då vi tvingas möta livets allvar utan filter.
Träden de står nakna och marken är täckt av en blandning av fallna löv och frost, och mörkret tar obönhörligt över våra dagar.
Det är lätt att klaga på november, vilket vi gärna gör, men det kanske är dags att omvärdera november och inse dess betydelse. Att den är en påminnelse om att allt i livet har sin tid och sin rytm.
November är på många sätt en påminnelse om livets cykler, om att mörkret liksom ljuset har sin plats i tillvaron.
Tänker att november är naturens sätt att säga till oss att vi behöver en period av vila och återhämtning. Växterna vissnar, löven faller från träden, och skogen går in i sin vinterdvala. Kanske är det naturens sätt att påminna oss om att även vi behöver en period av vila för att samla ny kraft inför det kommande året.
Det är också något med november mörkret som gör att vi inte längre kan blunda för det vi undvikit eller hållit undan. En slags påminnelse om att det är okej att vara i det gråa, att allt inte alltid måste vara ljust och enkelt.
November mörkret pressar oss att sakta ner och möta verkligheten, allt det som sommaren med sol och värme och höstens färgprakt lät oss fly ifrån. De där stora tankarna och funderingarna kring livets allvar…
…och utan november skulle vi nog aldrig fullt ut förstå glädjen i ljuset, värmen och vårens nyvakna liv.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 