Hur skulle jag kunna leva utan dig?

Ibland kan en låt stanna kvar hos en långt efter att musiken tystnat. Gustaf Noréns låt ”Utan Dig” är en sådan låt för mig, och har inspirerat mig att skriva detta blogginlägg.

Hur ska jag kunna leva utan dig? Hur ska jag kunna andas utan dig? Hur ska jag kunna tro att allt ska ordna sig utan dig?

Var ska jag vandra utan dig? Var ska jag stanna utan dig? Hur ska jag finna sanningens stigar inom mig, om jag ej får vandra dom med dig…

Gustaf Noren

Hur ska jag kunna leva utan dig? Den frågan rör vid något djupt inom mig. Hur skulle jag kunna leva utan Gud?

Kan tänka mig att utan Gud så skulle mitt liv på ytan se likadant ut. Vardagen skulle liksom rulla på, men bortom ytan vad skulle finnas där?

Utan Gud skulle mitt liv kännas tomt, utan hans närvaro i mitt liv, utan den tillit och trygghet som tron ger känns det som att jag skulle förlora den grund som mitt liv står på. Jag skulle sakna vissheten om att jag är älskad, att jag är buren och att mitt liv har ett syfte.

När jag ser på mitt liv, ser jag att Gud varit med. Inte alltid så synlig och högljudd, men han har funnits med i ljuset och mörkret, i glädjen och sorgen, i styrka och i svaghet.

Utan Gud, hur skulle jag då finna hopp när jag behöver det som mest? Vem skulle jag då vända mig till när ingen annan förstår, när orden inte räcker till…

…tänker på den tystnad som skulle finnas om jag inte hade någon att be till, om jag inte hade någon att vända mig till när hjärtat mitt söker frid.

Att tro att allt ska ordna sig handlar inte om att förneka smärtan eller utmaningarna, utan om att lita på att det finns en väg genom dem. Att jag kan lämna mina bekymmer till Gud och lita på att han går med. Den tron ger mig styrka att resa mig och gå vidare när jag faller, att hoppas när det känns mörkt, och att lita på att även det svåra och mörka kan leda till något gott.

/ Urban