Barnkonventionen, en lag på papper men inte i verkligheten

2020 blev FN:s barnkonvention svensk lag och äntligen skulle barns rättigheter ha samma tyngd som andra lagar. Men hur blev det i verkligheten?

Som det är just nu är barnkonvention bara en pappersprodukt, ett fint dokument utan någon större betydelse. Och kan vi verkligen kalla barnkonvention för svensk lag när vi gång på gång ser hur den brister inom skola och förskola?

Vid alla beslut som rör barn ska det i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. 

Hur många av Sveriges kommuner kan med handen på hjärtat säga att de följer  barnkonventionens artikel 3?

Om vi inte kan garantera att dessa rättigheter följs, är det kanske bättre att vara ärliga och erkänna att barnkonventionen som lag inte alls fyller sitt syfte, utan bara är tomma ord.

Om vi verkligen menar allvar med barnkonventionen måste vi gå längre än att bara sätta fina ord på papper. Det behövs konkreta åtgärder och investeringar som gör att barnens rättigheter får genomslag i vardagen. Det handlar om mindre barngrupper och att ge förskola och skola de resurser och förutsättningar som krävs för att kunna arbeta med barns bästa. Att kunna skapa en miljö där varje barn blir sett, lyssnat på och får det stöd och trygghet som krävs för att kunna utvecklas på bästa sätt.

/ Urban