Det talas ofta om rättigheter såsom rätt till frihet, privatliv, utbildning, sjukvård, yttrandefrihet, kultur och religion. Och varje människa har givetvis rätt att leva i en miljö fri från våld, diskriminering och övergrepp.
Men jag upplever att allt detta snack om rättigheter gör att människor glömmer bort att med varje rättighet kommer också en skyldighet. En skyldighet gentemot andra, gentemot samhället, och inte minst gentemot oss själva.
Det är ju lätt att ropa efter våra rättigheter när de hotas, men glömmer vi bort att vi själva också har ett ansvar för att dessa rättigheter ska kunna förverkligas, både för oss själva och för andra.
Rättigheter och skyldigheter är nämligen som två pusselbitar som passar ihop och kan inte existera utan varandra. Dina rättigheter hänger liksom ihop med mina skyldigheter och vice versa.
Låt oss börja med barn och unga, i förskola och skola lär vi dem om deras rättigheter och det är givetvis viktigt. Men pratar vi tillräckligt om deras skyldigheter? Att rätten till utbildning också innebär en skyldighet att bidra till sin egen och andras lärande. Att rätten till en trygg miljö också innebär att de måste agera respektfullt gentemot andra.
Det är inte ovanligt att man hör människor säga: ”Jag har rätt att säga vad jag vill”. Och delvis stämmer det, men rätten till yttrandefrihet innebär också en skyldighet att använda den med ansvar. Att inte skada andra med sina ord, att inte sprida hat eller lögner.
Vi har rätt till sjukvård, men vi har också skyldigheten att vårda vår hälsa så gott vi kan. Vi har rätt till sociala skyddsnät, men vi har också skyldigheten att bidra till dem genom att arbeta och betala skatt.
Låt oss börja prata mer om skyldigheter och då inte som en börda utan som en möjlighet. En chans att bidra till något större än oss själva. För jag tänker att när vi människor lever upp till både våra rättigheter och skyldigheter så skapar vi en värld där frihet, rättvisa och ansvar går hand i hand.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 