Vi lever i en tid där individen står i centrum. Följ dina drömmar, gör det som känns rätt för dig och stå upp för din egen vilja är budskap vi matas med från alla håll.
Visst finns det något vackert i den friheten, att varje människa har rätt att uttrycka sina behov och att följa sina drömmar och önskningar. Men samtidigt tycker jag att det är ett problem att frasen men jag vill blivit en symbol för en tid där individens röst värderas högre än någonsin.
Det är en fras som jag som pedagog på förskola får höra otaliga gånger varje dag och orden men jag vill är inte bara ett uttryck för en önskan. Det är ett mantra för en generation som lär sig att världen ska anpassa sig efter dem, snarare än tvärtom.
Livet är mer än jag vill, det är en insikt som måste läras, inte bara av barn och unga utan även av oss vuxna. Givetvis är vår egen vilja viktig, men den är aldrig ensam. Viljan är en del av ett större sammanhang och våra handlingar påverkar andra.
Vi behöver förstå värdet av gemenskap, kompromisser och det kollektiva. För i slutändan är det inte bara vad jag vill som bygger världen, utan vad vi kan åstadkomma tillsammans. Och jag tänker att vår förmåga att se och förstå andras perspektiv är avgörande för hur vi bygger relationer, samhällen och en meningsfull tillvaro.
Tänker att livet inte bara är mitt eller ditt, utan vårt. Och ju tidigare vi lär oss att balansera vår egna drömmar, vår egen vilja och behov med andras, desto mer harmoniska och meningsfulla kan våra liv bli.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 