Jag cyklar väldigt sällan nuförtiden och när jag väl gör det handlar det oftast om en kort tur till affären. Och om jag ska vara ärlig, händer det att jag ibland slarvar och struntar i cykelhjälmen och tänker: det är ju bara en kort tur.
Igår eftermiddag gav jag mig ut på en lite längre cykeltur, men den fick ett abrupt slut när jag blev påkörd av en elsparkcykel. Det gick så snabbt att jag knappt hann reagera, men som jag uppfattade det kom elsparkcykeln farandes i alldeles för hög fart upp på cykelbanan, och de klarade inte av att ta kurvan utan att stöta till mig.
Ena sekunden satt jag på cykeln och trampade och nästa låg jag på marken och såg de två killarna på elsparkcykeln åka vidare som om ingenting hänt.
Det kunde ha gått riktigt illa, men jag hade hjälm. Som tur är hade jag hjälm. Utan hjälmen kunde skadorna ha blivit mycket värre än en hjärnskakning.
Självklart är det inte alls roligt med huvudvärk, trötthet och yrsel, men av erfarenhet vet jag att det går över. Har nämligen haft hjärnskakning flera gånger tidigare.
Efter tidigare cykel incidenter har jag lovat mig själv att aldrig mer slarva med hjälmen, oavsett hur kort eller ofarlig turen känns. Trots det har jag ändå ibland valt att cykla utan. Hur svårt kan det egentligen vara att förstå allvaret.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 