Idag infaller vintersolståndet, årets kortaste dag, en tidpunkt då ljuset når sin lägsta punkt. För många är det nog en dag som passerar obemärkt förbi i julstressen. Men vintersolståndet är en påminnelse om att när mörkret känns som tyngst så är gryningen som allra närmast, från och med nu börjar dagarna sakta men säkert bli längre och längre…
…men det tar tid när det vänder, och i en värld där allt ständigt ska gå fort kan det kännas provocerande långsamt att tänka sig att ljuset bara kommer att återvända med några sekunder i taget.
Samtidigt tänker jag att det finns en slags tröst i tanken att ljuset inte har bråttom. Förändringar sker sällan plötsligt utan de smyger sig fram steg för steg.
Vintersolståndet bär på ett budskap om hopp, att varje litet steg framåt räknas. Så ge dig själv tid, det är okej att det går långsamt. Och låt ljusets återkomst vara en påminnelse om vår egen förmåga att börja om, och att resa oss ur mörkret.
Vintersolståndet lär oss att även när vi befinner oss i mörkret så är ljuset aldrig långt borta. Vi behöver bara hålla ut, acceptera mörkret som en del av livet och ändå fira det lilla ljus vi har.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 