Vi är alla våra åldrar på en och samma gång…

Ibland tenderar vi att se livet som en linje mellan barndom och ålderdom. Men i själva verket är livet och vi människor mer som lökar, med lager på lager av allt vi varit.

Vi är inte bara den vi är idag, vi bär också med oss barnet, tonåringen och den unga vuxna vi en gång var. Varje tid, varje årsring, har format oss till den vi är idag.

Man har ju alla åldrar inne i sig. Ibland tittar den ena fram, ibland den andra.

Astrid Lindgren

Ibland kan vi komma i kontakt med tidigare åldrar. Plötsligt kan vi känna oss som en busig femåring eller en trotsig tonåring. Ofta är det lätt att se detta hos andra, men jag vet också mycket väl att det är lätt att bli som en tonåring när man har tonårsbarn. Att man reagerar impulsivt, trotsigt och är lätt irriterad,

När vi skalar bort lager efter lager hittar vi lager därunder som gömmer minnen, historier, drömmar och rädslor från tidigare åldrar av oss själva.

På sätt och vis är det en tröstande tanke att vi aldrig riktigt förlorar de vi en gång var. Att vi precis som en lök aldrig kastar bort ett lager, vi lägger bara till och bygger vidare…

…men det kan också vara smärtsamt. Vissa lager skaver. Men att våga möta dem kan hjälpa oss att förstå oss själva på ett bättre sätt.

Tänker att det inte bara är nuet och det förflutna som bor i oss. Vi bär också frön av den äldre person vi en dag ska bli. Vi har redan börjat samla den vishet som kommer med åren, och kanske finns det en slags trygghet i att veta att vi varje dag lägger till ännu ett lager på vår lök.

/ Urban