Nyårsafton är här, och som många andra sitter jag och reflektera över året som gått och fundera över det som ligger framför. När ett nytt år gör sitt intåg känns det som om något väcks inom oss, en förväntan, ett hopp, en önskan och vilja att förändras.
Tänker att nyårslöften är en symbol för den längtan. För många handlar det om träning, hälsosammare mat och det gör det även för mig. Nästa år ska jag både delta i ett gå-lopp och springa halvmara och äta mer frukt och grönt än kladdkaka.
Men tänk om man också skulle rikta fokus mot det eviga? Att nyår inte bara skulle handla om kroppen utan också vara en nystart för själen. Att ens nyårslöfte skulle handla om andliga vanor.
Vad skulle hända om man bestämde sig för att låta tron påverka mer av sitt liv? Vad skulle hända om man medvetet byggde in andliga vanor som fördjupar ens gudsrelation?
Precis som många andra sitter jag ofta och scrollar i mobilen och det är så lätt att förlora sig i det ytliga. Tänk om man istället tog den tiden till något djupare som att läsa bibeln, be och reflektera..
…men de andliga vanorna är inte ett självändamål eller en checklista för att bli en bättre kristen. Det är ett sätt att öppna oss för Guds nåd och låta Honom verka inom oss, forma oss från insidan och ut.
Nyårslöften kan vara svåra att hålla, men det kan göra stor skillnad att dela sitt nyårslöfte med vänner. När vi berättar för andra skapar vi inte bara en känsla av ansvar, utan kan också få stöd och uppmuntran. Våra vänner kan påminna oss, inspirera oss och heja på när det känns svårt.
Och när vi misslyckas med våra andliga vanor behöver vi inte tyngas av skuld och skam, vi kan istället börja om, trygga i att Gud alltid tar emot med öppna armar.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 