Vi har nog alla haft dagar av trötthet. Dagar där man känt sig stressad och humöret varit så lågt att det känns som att varje ord kostar energi vi inte har. Sådana dagar är det lätt hänt att tålamodet brister och att våra reaktioner blir snabba och vassa.
Visst, det finns ofta en förklaring till vårt beteende, men är en förklaring samma sak som en ursäkt?
I en värld där vi ständigt möter små och stora prövningar är det lätt hänt att våra känslor och omständigheter styr vårt beteende. Att trötthet, frustration, stress och hunger påverkar vår förmåga att tänka klart…
…och det är lätt hänt att gömma sig bakom sina omständigheter och tänka: jag menade ju inget illa, jag var bara så trött.
Även om omständigheterna kan förklara varför vi ibland tappar tålamodet kan de inte vara en ursäkt för ett dåligt agerande. Förklaringar kan hjälpa oss att förstå varför vi reagerade som vi gjorde och det är viktigt att komma ihåg att vi alla är ofullkomliga. Vi gör fel vi reagerar och vi lär oss. Och att visa förståelse för både våra egna och andras brister är en del av att skapa starkare relationer. Men om vi använder förklaringar som en ursäkt för att slippa ta ansvar, förlorar de sin betydelse.
Att ta ansvar handlar om att säga förlåt och be om ursäkt för sitt eget beteende. Detta behöver dock inte betyda att man accepterar den andres handlingar eller att man inte har rätt att känna som man gör. Det handlar snarare om att ta ansvar för hur man själv reagerar.
Kanske kan en sådan ursäkt skapa en ärlig dialog, där man både får uttrycka sina egna känslor och samtidigt få den andra att reflektera över sitt agerande.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 