Tänker att vi människor dagligen söker efter svar. Vi ställer frågor, letar efter lösningar och ibland riktar vi våra innersta tankar och önskningar mot Gud med förhoppning om att han hör och agerar.
Vi ber om vägledning, hjälp, och ibland till och med underverk. Men vad händer när svaren uteblir och tystnaden är det enda som möter oss. Eller när det vi får inte alls liknar det vi bad om?Svarar Gud på alla böner? Eller är en obesvarad bön också ett svar?
Jag vet att det i bibeln står att vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra. Men detta bibliska löfte handlar inte om att få allt vi vill ha. Det är snarare ett löfte om att han svarar på böner som är i linje med hans vilja. En slags inbjudan att förena våra hjärtan med Guds plan och förstå att svaren ibland kommer på sätt vi inte förväntar oss.
En obesvarad bön är också ett svar, ett som kanske inte ger oss vad vi vill, men som ofta ger oss vad vi behöver.
I den obesvarade bönen finns en möjlighet till reflektion kring våra egna behov och önskningar. Varför ber vi? Och vad är det vi egentligen söker? Kanske ber vi om lindring från något vi i längden behöver gå igenom för att växa som människor. Kanske är svaret något vi redan har, men ännu inte insett.
Tystnaden kan vara ett svar i sig, ett svar som uppmanar oss att lyssna djupare, och se bortom omedelbara behov och önskningar. Det kan till exempel handla om att Gud har hela bilden och ser längre än vi kan. Att det vi ber om inte är det som är bäst för oss i det långa loppet, och kanske var vi inte redo för det vi bad om? Kanske behövde vi tid. Tid att växa, lära oss och förstå.
Ett uteblivet svar kan helt enkelt vara Guds sätt att skydda oss från något som vi inte kan se, eller förbereda oss för något större.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 